Göteborgsposten – 27 januari 1873, sida 1

att hon ej blifvit så innerligt utledsen på sin fars välde och sitt enformiga lif, utan väntat ett par år till på den beundrare framtiden möjligen hade i beredskap åt henne och hvars ankomst så många af hennes beundrare för det närvarande hade profeterat — den rike gentleman som en vacker dag skulle komma och begära hennes hand. Hon hade aldrig läst romaner och var ej bortkollrad af några sentimentala eller öfverspända idser. Men hon drömde dock ständigt om en rik man och tyckte det vara rätt hårdt att den rike friaren ännu ej visat sig, och att hon blott af brist på tålamod måste skänka sin person åt er groom. XXXVL.. Lady Clevedons bjudningsbref hade sändts vida omkring, till grannar som icke voro underhafvande lika väl som till dem hvilka voro det, och bland dem som erhöllo bjudningskort var Richard Redmayne en. Landtbrukaren, som under en lång tid tyokts lefva alldeles utom det öfriga menniskoslägtets sorger och glädje, stoppade det vackra, med förgylda kanter försedda bjudningskortet i bröstfickan i det han lät höra ett föraktligt skratt. — Liksom om sådant vore i min väg, sade han för sig sjelf; men det var vänligt af lady Clevedon att skicka mig det — och naturligtvis kan hon ej veta hvad som trycker mig. Om Grace lefvat nu —