Göteborgsposten – 27 januari 1873, sida 1

uppkommen genom en tillfällighet eller ett missgrepp. Såvidt jag kunnat inhemta af de hvarandra korsande uppgifterna, lärer med den nyss antydda rörelsen tillgått sålunda. Efter den kungliga begrafningen kunde man ej ätskiljas i en bedröfvad sinnesstämning utan att ega något hopp fästadt vid framtiden. Vid ett förtroligt samqväm hos en högre embetsman utvexlades löften att vid stundande riksdag göra sitt inflytande gällande. Man menade, att regeringen, hvilken af den bortgångne monarken förklarats såsom Åden enda möjliga, borde allt framgent bibehållas och stödjas. Det var denna åsigt som utgjorde enda sambandet mellan de tillstädesvarande embetsmännen och godsegarne. Då emellertid de förstnämnda utgjorde det stora flertalet, torde denna traktion af Första kammaren kunna för korthetens skull kallas den byråkratiska eller regeringsvänliga, till skilnad från den fraktion, som vill representera framåtskridandet, ty det är uppenbart, att äfven i Första kammaren finnes en sådan fraktion, och ganska talrik derjemte, ehuru den har helt andra tendenser än de, som visa sig hos majoriteten i Andra kammaren. Så till vida var allt godt och väl. Men för att emellertid gifva det byråkratiska partiet ett nödigt ansedt pondus, utsågs brukspatron Gustaf de Mars till partiets synlige ledare, och deri begick man ett stort misstag. Om honom vet man egentligen ingenting annat, än att han såsom ledamot af Andra kammaren föll på den luminösa iden att påyrka s. finansministerns, frih. Gripenstedts, instämmande af justitieombudsmannen till Stockholms rådhusrätt, derföre att K. M:t medgifvit ett bolag af artister och konstvänner att uppföra en byggnad i hörnet af Carl XIII:s torg, efter hvilket yrkande hr de Nars begagnade första lägliga tillfälle att ingå i Första kammaren. Han har sedan, etter mångas åsigt alldeles för tidigt, blifvit kommendör af Wasaorden. Sistlidne lördag fanns i Första kammaren anslag till allmänt sammanträde samma afton i klubbrummen. Anslaget var undertecknadt Sprengtporten och hade karakteren af gemensamhet för kammarens alla ledamöter. Vid sammanträdet utsågos i likhet med föregående år femton ledamöter, som skulle upprätta förslagslista till de förestående utskottsvalen och benämnas -komiterade. Men den lista, som vid valet af komiterade gick igenom, innehöll namnen på nio, som tillhörde det byråkratiska partiet, och sex andra, hvilket innebar ett nytt missgrepp. Ibland de sex förekom frih. Stjernblad, hvilken dock, enär alla hans närmare vänner blifvit uteslutna, genast insåg, att han blifvit kringskuren kung, och derföre afsade sig platsen. Gretve Beck-Friis valdes då i den förres ställe, men afsade sig; derefter brukspatron Carl Ekman, som äfven afsade sig förtroendet. Då tillgreps, i afsigt att förebygga vidare afsägolse, utvägen att välja hr J. J. Ekman, som ej var närvarande. Då komiterade dagen derpå skulle sammanträda, ankom hr J. J. Ekmans afsägelse och äfven grefve C. G. Mörners. Komiterade fingo således inskränka sig till det ominösa talet tretton. Den maktegande fraktienen inom komitön lärer haft för afsigt att vidtaga stora förändringar i utakottstillsättningen; men nu inträffade, hvad så ofta händer: väl komna i besittning af makten vågade de ej begagna sig af den. De af den motsatta sidan sammanträdde hos frih. Stjernblad, dervid äfven förslagslistor uppgjordes, men med iakttagande af all behörig moderation. Då valdagen kom, fann hvarje lodamot i kammaren framför sig på pulpeten två konvoluter med rubrik Komiterades och Icke komiterades att välja på, — och de senares listor segrade vid valen. Omsättningen blef emellertid icke stor. I konstitutionsutskottet insattes hrr P. Möller och Mannerskantz i stället för d:r Dickson (ledamot af Andra kammaren) och hr v. Gegertelt (förflyttad till lagutskottet). I statsutskottet insattes frih. Adelsvärd och statsrådet Carlson, i stället för hr Casparsson (ledamot af Andra kammaren) och hr Montgomery-Cederhjelm. I bevillningsutskottet insattes hr Hammar och grefve H. J. Hamiton i st. f. hr B. v. Geijer och frih. Gyllenkrook (afgången). I bankoutskottet hrr Rosensvärd, A. Peyron och Ribbing i stället för hrr Westman, De Marå och Silsverschiöld. I lagutskottet hrr von Gegerfelt, Holmberg, Hasselrot och Caspersson, i stället för biskop Beckman (afgången), grefve II. Wachtmeister, hr v. Möller, Almqvist och Björkenstam.