Göteborgsposten – 27 januari 1873, sida 1

Den som utan tvifvel hårdast drabbats af det ofvananförda valresultatet, den som fick erfara, att otack är verldens lön, var hr De Mars, som velat göra sig till ministerens stödjepelare quard mäme. Han blef helt enkelt exkluderad. Det säges — huru besynnerligt det än kan förefalla — att han blifvit reserverad till framtida begagnande, om ett särskildt utskott kommer att tillsättas för skolfrågan. Tills vidare är han således — säger man — fullt ledig att sammanhålla sin fraktion; men dervid tillägges dock, att eå mycket har man likväl (funnit af den ofvananförda tilldragelsen, att de, som fordra en absolut majoritet i Första kammaren till förmån för alla konungens rådgifvare, arbeta sannolikt fåfängt. De inom Första kammaren, hvilka utgöra en fllialafdelning af landtmannapartiet, kommo naturligtvis icke alls i fråga till platser i något utskott. En här utkommande daglig tidnings antydan derom, att statsrådet Carlsons insättande i statsutskottet skall vara föranledt deraf, att han, om hvilken det påstås, att han i grundskattefrågan — förmodligen i följd af sina historiska studier — befinner sig på ett lutande plan, iunebär utan tvifvor en mycket lösligt tillkommen förhoppning, eller en tiltagsen fingervisning, huru statsrådet Carlson skall gå till väga för att komma i gunst hos landtmannapartiet. Slutligen bör jag nämna, såsom särdeles betecknande, att, enligt hvad med bestämdhet påstås, bland de, som afbållit sig från de ofvan omnämnda första striderna i kammaren, äro grefvarne Henning Hamilton och Carl Göran Mörner, hr Wallenberg och riksarkivarien Nordström, eam hr Dufva jemte andra nyvalda ledamöter. (Forts.)