Göteborgsposten – 25 januari 1873, sida 1

o0o RAR ÅA1190111 SAU44— 11GmÖOUMG vom en sorglig verklighet, med upphöjd, fosterländsk hänförelse vilja vi då utropa: Letve cikorian! Lefvo Beckman-Olofsons patenterade maltkaffe! Detta mycket välsmakande kaffe, som vunnit så stark afsättning i Stockholm, att fabriker har svårt för att kunna utföra alla sina beställningar?! Lefve AA. G. Lundevalls ångrostade, preparerade Kornkaffe, prisbelönt och erkändt för det förnämsta kaffesurrogatet! Ädle menniskovänner, du Beckman-Olofson, så ock du, A. G. Lundevall, den dag varder måhända kommande, då I icke förgäfves skolen vara böne-män för edra epokgörande surrogater! För öfrigt är det mäkta oroligt i Kalmar, saker lära neml., enligt stadens tidningar, tilldraga sig der, om hvilka äfven den mest kallblodige Profetens son med förfäran skulle utbrista: Åash-Allah! Vi ha sett saker, men aldrig maken till dessa! Som man måhända torde erinra sig, anslog för något år sedan en af stadens meecenater en klekkelig belöning åt den diktare, som kunde åstadkomma det bästa qvädet till Kalmare stads ära. Vi erinra oss ej utgången af pristäflingen; efter hvad som nu passerat torde emellertid ämnen ej beböfva saknas för en ny täfling; något äreminne blir det dock troligen ej denna gång och aldraminst torde något slags pris derför kunna eröfras. Förhållandena inom vår Nya Teater har på senare tider gjorts till föremål för en tidningspolemik af skäligen ovanlig art. Först gick denna polemik ut öfver den mest framstående af denna teaters artister, nu har den på sistone vändt sig emot direktören sjelf. Afven till ess ha några anonyma teatervänner adresserat sig med en insänd artikel, hvilken vi desto mindre tveka att återgifva, som dir. Åhman utan tvitvel sjelt är bäst belåten med att få reda på åsigter, hvilka torde delas af en och annan bland dem, hvilka vönska all framgång åt hans teaterföretag. För vår del kunna vi dock ej finna denne ine:s klagomål fullt rättvisa: bland de stycken som hittills gifvits har, enligt vårt förmenande, befunnit sig mer än ett, företeende en till munterhet eggande dialog, lifliga och tokroliga förvecklingar. Deromot äro vi ense med honom i beklagandet af, att repertoirens beskaffenhet så sällan medgifvit framstående roller åt den här nedan namngifna, talangfulla och älskvärda skådespelerskan. Man bör dock ihågkomma, att ehuru det visserligen är en gammal sats, att tör en teaterdirektör ingenting är omöjligt, det dock ovedersägligen måste ligga utom möjlighetens gräns att ullfredsställa hvart och ett personligt tycke i detta hänseende, eller, med andra ord sagdt, att en hel säsong igenom kunna tilldela hufvudroller åt allas gunstlingar. Så här lyder den insända skrifvelsen: Herr Krönikeskrifvare! Säg uti Eder krönika till Herr Åhman att åtskilliga teaterbesökare äro allt utom intresserade af hans ständiga återgifvande af samma pjeser, uti hvilka dessutom man sällan får höra hvad man i allmänhet tycker om: en liflig dialog, som kan förorsaka ett godt skratt, och som gör kroppen godt och lifvar sinnet. Härvid kunna vi ej underlåta erinra Hr Åhman om det oriktiga uti, att nästan aldrig låta publiken se sin en gång förklarade gunstling, som i en mera uppsluppen genre just är rätta personen, vi mena fru Boström, som sorgfällit liksom undangömmes denna säsong. Teatervänner. Slutligen anse vi ess ej ega något bättre att säga till de ärade teatervännerna, än att lystra till dir. Åhmans i gårdagens H.T. öppet gjorda erbjudande att för hvar och en i hans teaterföretag — ej blott för enskilda personer inom hans sällskap — verkligt intres serad framlägga skälen för hans handlingssätt i det ena eller andra hänseendet. Dir. Åhmans adress är: Nya Teaterhuset, östra ingången, 113 tr. upp. Mindre Teatern forttar Cederqvistska sällskapet att ge dramatiska föreställningar. Bland sällskapets 15 personer, 8 herrar och 7 damer, finnas några få, hvilka ej synas sakna anlag för scenen, flertalet är dock nog primitift i sina prestationer, äfven för en mindre teater. Att föreställningarne detta oaktadt, ända sedan annandag jul, då de började, varit rätt talrikt besökta, torde uteslutande bero på den behagliga omvexling, som åt desamma beredas genom det Johannesenska balettsällskapet, hvilket visserligen är litet, men godt och bland hvars medlemmar m:ll Josefina och hr Alfred Johannesen lägga i dagen både vighet, styrka och behag; särdeles torde den sistnämnde vara en gryende talang af alltför lofvande art att han längre borde förslösa sin förnämsta utvecklingstid och sina bästa krafter inom en sfer, som, huru aktningsvärd den för öfrigt må vara, dock tyckes erbjuda litet eller intet för framtiden. Nu genast har hr Weicht med sina dissolving views, hvilka i många hänseenden äro både beaktansvärda och intresseväckande, slutit sig till det dramatiskt-dansanta bolaget och deraf (om ej från de goda husen!) torde väl den omständigheten kunna förklaras, att de båda förutnämnda sällskapen ännu, efter jemt en månads förlopp, uppträda härstädes, oaktadt de, för att citera en ärad kollega, från början ämnade stanna här endast en helt kort tid, då de genom kontrakt voro förpligtade att på bestämd dag infinna sig i Upsala för att å dervarande teater börja en rad föreställningar. Innan vi lemna teateraffärerna anse vi oss böra offentliggöra en dramatisk nouveaute af skäligen pikant beskaffenhet. Det är en annan ärad kolleoa det alltid väl nunderröt-.