Göteborgsposten – 21 januari 1873, sida 2

— — ————— ——— s—————— rts hon, om blott jag sluppe att höra ständiga varningar af min far. Men det är en tröst för mig att jag snart skall slippa ifrån detta tråkiga näste och få bosätta mig i Rayton. Detta yttrades i en ton och med ett yttryck som voro alldeles tillräckliga för att låta mr Vallory förstå hvad meningen var. — Ni menar att ni ämnar gifta er? sade han. — Ja, jag förmodar att det inom kort kommer att ske. Jag har länge tvekat, men omsider fattat ett afgörande beslut. Jag skall sätta bo! — Sätta bo! utropade Weston. Hvilka förhatliga ord, hvilket förhatligt faktum uttrycka de ej! En så skön fjäril som ni borde aldrig sätta bo på en enda blomma då hela jordens trädgårdar stå öppna för er! Sätta bo! Göra ett slut på lifvets alla förhoppningar och binda er vid en by sådan som Rayton. Om ni endast förstode ert eget värde, min bästa miss Bond, skulle ni ej tänka på att göra en sådan uppoffring. Satta bo! En qvinna med er skönhet och era egenskaper borde aldrig tänka på att gifta sig före tretiotalet. Huru kan en qvinva säga hvilka chancer hon kan ha förrän hon hunnit till sin skönhets middagahöjd ? Vid aderton års ålder kan hon bli förlof -ad med en trädgårdsmästare, men vid tjugoåtta kan hon finna sig vara en hertigiana. Kanske ni ej hört omtalas historien om bondflickan som blef gift med den mäktige ryske kejsaren ; kanske ni ej hört talas om den ryktbara Polly som blef hertiginna af Bolton, men på långt när ej kunde jemforar med er i skönhet? (Forts.)