Göteborgsposten – 21 januari 1873, sida 2

— 1 — och flera sf mälarhamnarne. krant Utlande:. Kejsar Napoleons begrafning i Chiselhurst. (Etter Times). Under loppet af tisdagen d. 14 dis, sista dagen kejsaren låg på sin lit de parade, hade en så stor mängd fransmän anlärdt från Parie — der bland en arbetaredeputaton om 150 personer — till Caiselhurst, att sorggemaket måste, i strid mot det ursprungligen antagna ceremonielet, hållas öppet till kl. 9 på astonen. Bland de nykomna voro: general Excelmans med hustru, Lefebvre, gretve Beaumanoir, den forne ministern Mayne, en deputation af transka konstnärer, amiral Jurien de la Grav ere, Schneider (lagstiftande församlingens forae president) m. fl. Örverresan otver Kanalen hade varit mycket besvärlig på grune af det stormiga vädret. Enligt Libert6 hade talrika polisagenter infunnit sig i Calais för att ha ögonen på de resande och särskilt anteckna de olficerare, som begålvo sig till Chiselhuret. Tisdags afton kl. 9 nedlades det kejserliga liket i den inre blykistan, hvarefter den yttre kistan at mahogny tillskrufvades samt ofverdrogs med purpursammet. På locket anbrogtes tvenne siltve:skördar, den ena med inskrilten ötver den döde, den andra med kejsarkrovan, den tredje med ect latinskt kors. Dessa förberedelser tl begrafningen varade tills midnatt. Redan tidigt på onsdags mor-gon infunno sig de mest framstående medlemmarne af liktåget i sorgehuset. Klädseln: svart drägt med ordensstjeruor, kors och band. Petri, gretve Clary och gretve Davillier meddelade de sista instruktionerna ang. ceremonielet, då likvagneu förspänd med 8 hästar, beklädda med länga svarta täcken med siltverfransar och guldglim, intann sig på gården. Alla fransmän, som önskade sluta sig ull liktäget, fingo tillträde till villans inhägnade omgitningar, hvilka kl. 10 voro iyllua med en tät tolkmassa. Samlingen var utomordeniligt lysande. Alla medlemmar af den sforva kejserl. hofstaten hade infunnit sig. Forna ministrar, sändebud, statsråder och deputerade kunde räknas i tjogtal; de bonapartiska bladen Gaulois, Figaro, Ordre m. fl. voro representerade af en stab af sina medarbetare. Liktåget omfattade minst 600 framstående män från kejsardömets tid. En nyfiken och deltaganae tolkmassa hado uppställt sig i täta leder ifrån sorgehuset til Mariakyrkan. Största delen utgjordes af engelsmän, men ibland dem funnos dock flera tusen fransmän, Eugland har ej sett en så stor samling af främlingar på sin jord, alltsedan den tid då Wilhelm Erötraren törde sina baroner och sina etridsmän med gig från Normandiet. Fastän det hviskades åtskiligt om franska polisspioner och komwunister, iakttogo likväl alla den vördsammaste hållning. De fleste fransmännen buro buketter at violer i knapphålen; många hade dessatom kranear at evighetsblommor i handen. Fiån Loudon hade skickats 800 poli-konstaplar för att upprätthålla ordningen. Vägen från Camdenhouse till kyrkan går ötver Chiselbursislätten och genom en del at den stora byn. KL 10 voro alla platser på båda sidor om vägen upptagna. Till kapellet hade endast uttärdat184 biljetter. De första, som intraffade i kyrkan, voro de damer som tillhörde kejsarinnans närmaste omgilniog. Dernäst blefvo hertiginnan af Malakoff, m:me de Fleury, m:me S:t Arnaud (erka efier marskalk S:t Arnaud), m:me Rouber, markisinnan Lavalette, hertiginnan af Mouchy och m:me Canrobert, förda till sina platser af baron Lambert och baron PISle, hvilka tjenstgjorde som sorgemarskalker i kyrkar. KI. balt 11 anlände prinsessorna Clotilda och Matbilda. Kyrkan är en liten, oansenlig byggnad med högt tak och en del taflor på de kalkstrukna väggarne. De 8 smala sidofönstren voro höljda med for; goltvet var belagdt med svart kläde; koret var draperadt med sorgemblemer. Framför predikstolen stodo 2 med purpur öfverdragna pallar, på hvilka kistan skulle ställas; på hvardera sidan tre silfverkandelabrar. Okvan altaret var ånbragt elt stort hvitt latinskt kors. Kl. 11 tändes vaxljusan på altaret, kandelabrarne och en mängd ljus. Vädret var mildt och inbjudande; vintarsolen log vemodigt in genom de förhängda fönstren. Kejsaren hade allud vackert vä ier vid sina revyer och bar det äfven vid sin begrafning!, yttrade en af hans vänner, som var hos honom på Wilhelmshöhe. Kl. half 12 gingo pastor Godard (kejsarens biktfader), åutöljd af ett antal andliga, som buro krucifix och vaxljus, nedåt kyrkans hufvudgäng, för att vid ingången möta processionen. Från Camdenhouse hade liktiget satt sig rörelse precist kl. 11 i följande ordning: Först den franska arbetaredeputationen med tricoloren; derpå prester, hvilka då och då läste böner; derpå likvagnen, från hvars sidor ett purpurtäcke med kejsarvapnet nedhängde. Kistan var botäckt med de dyrbaraste kransar, töreträdesvis violer. Omedelbart efter vagnen gick den kejserl. prinsen. Hans ansigte var blekt, men hans hållning fast och värdig;