af Weston var naturligtvis liksom alla öfriga elaka yttranden han haft om hennes man, endast ett betydelselöst utbrott af svartsjuka. Hon hade vant sig vid tanken på att hennes kusin skulle visa en sådan bitterhet, då frågan gällde hennes man. Hon visste hvilken grym missräkning detta giftermål varit för honom, och kunde svårligen vara ond på honom derföre att han fortfarande var henne af själ och hjerta tillgifven, fortfarande svartsjuk på den som vunnit hennes hand. — Stackars Weston, brukade hon säga till sina förtrogna, han skulle kunna gå genom eld och vatten för mig, om det gällde! Och genom eld och vatten var Weston Vallory fullkomligt beredd att gå med ett enda mål stadigt för Ögonen. XXXII. Det fanns en mängd vackra ställen i grannskapet, till hvilka lady Clevedons gister kunde företaga små utlykter, och sir Francis Clevedons hästar vjöto föga ro under denna tid. Uuder alla dessa utflykter följde mr Harcross alltid sin hustru. Han yttrade aldrig någon önskan att stanna hemma, men visade sig alltid ytterst likgiltig vare sig för det ena eller andra. De personer som voro samlade på Clevedon ansågo honom som ett mönster för en äkta man. Han var alltid artig och uppmärksam mot sin hustru då tillfället fordrade artighet å hans sida. Emellanåt var han