Göteborgsposten – 16 januari 1873, sida 2

aaren lemnade på sista tiden endast för en kort stund i sender. Ilan sysselsatte sig mycket med vetenskapliga arbeten och egnade sig särskilt åt undersökningar i afseende på artilleriet. Man förfärdigar f. n. i London en ångmaskin af havs uppfinning. Man bör likväl icke tro, att han var okunnig om, huru allvarsam hans sjukdom var. Drottningen af England har låtit underrätta kejsarinnan, att bon står helt och hållet till hennes förfogande, och ifrån Osborn anlände på eftermiddagen en af h. brit. maj:ts adjutanter, hvilken ställts til den höga enkans disposition. Då denne officer ankom, träffade han kejsarinnan fullt sorgklädd; hon hade redan aflagt den gråa klädningen och den svarta sammetskoltan, som hon under dessa dagar burit. IIOu hade hvar fjerdedels timme begifvit sig in till den döde och knäböjt på den bönpall med ett svart kors, som står vid foten af den bädd, å hvilken Napoleons kallnade stoft ligger. Den dödes ansigte är lugnt, utan något uttryck af lidande, och om mustaecherna samt det långa pipskägget icke funnes, skulle likheten med Napoleon I i hans graf vara slående. Lord Sidney var den förste, som erfor den sorgliga underrättelsen; han bor i trakten och skyndade genast till den kejserl. bostaden. Fram mot kl. 2 anlände hertigen af Cambridge och prinsessan af Keut, och kejsarinnan mottog dem båda ett ögonblick. Ifrån kl. 3 började bref och telegram att oafbrutet inströmma till Camden House. Flera aftontidningar, bl. a. Globe i London, utkommo med sorgekanter. Följande dag, d. 10:de, kl. 6 o. m. telegraferade samme korresp.: Med morgontåget i dag anlände Rouher med hustru och dotter, prins Charles Bonaparte, deputeraden Abatucci, markis och markisinna Aguado samt fröken Lhermina. De mottogos i Chiselhurst af general Fleury och markis de Lavalette, hvilka anländt dagen förut. Dessa personer ba tillträde till kejsarinnan, som äfvenledes mottager lord Sidney, lord och lady Cowley. Kejsarinnan, som tillbragt en förfärlig natt under bön i likrummet, är nu lugnare. Den kejserl. prinsen är i sin stumma sorg mera tungsiat. Drottning Victoria har skickat kejsarinnan ett rörande bref, genomträngdt af kristlig anda, eamt ett hjertligt telegram till prinsen. — KL 2 i e. m. hade Rouher, Fleury och Bassano en sammankomst med hvarandra, och de beslöto, att kejsarens lik icke skulle offentligen utställag och att likbegängelsen skall försiggå i all enkelhet. Liket skall dock under tvenne dagar ligga i ett at kapellen i den lilla kyrkan i Chiselhurst. Kapellet skall vara upplyst, och man skall här hafva tilltälle att få se kejsaren. En högtidlig gudstjenst skall sannolikt ega rum i domkyrkan i Kensington. Kl. !;3 togos former af den dödes ansigte och byst, hvilka derefter sotografierades. Båda dessa arbeten utfördes med den fullständigaste framgång. KL 4 obducerades liket af läkarne Thompson, Gull och Bardou. I afton skall balsameringen verkställas af d:r Gastin. Telegram ha ingått till kejsarinnan från alla europeiska hof. Atven den 11:te och 12:te dennes voro många besökande i Chiselhuret, och den katolska kyrkan, der messan bevistades af prinsessan Mathilde, Rouher och Pietri, var alldeles öfverfylld. På Korsika har underrättelsen om Napoleons död emottagits med lugn; deputationer ha afgått från Ajaccio och Bastia till Chiselhurst, och Bonaparternas hus i Ajaccio har svartklädts. I Frankrike komma inga hinder att läggas i vägen för sorgemessur på kejsarens begrafningsdag, så tramt de icke urarta till politiska demonstrationer. Nästan alla bonapartister ha anlagt sorgdrägt. Prinsessan Mathilde lät före sin afresa till Chiselhurst tillspörja Thiers, om hon kunde återkomma till Frankrike, och erhållit det svar, att Frankrikes portar skola alltid stå för henne öppna. Om den rörelse, som rådde inom de bonapartiska kretsarne i Paris vid underrättolsen om kejsarens död, berättar en insändare till. Gaulois: ÅKlockan var tre, då jag fick veta den sorgliga nyheten; jag skyndade ned till gatan Elysöe. Hvilken syn! jag skall aldrig i hela min lefnad kunna glömma den. Portarne till Rouhers hotell stodo öppna, en törvirrad, starkt upprörd folkmassa framkallade trängsel på trottoirerna, fyllde gångarne och hvimlade oofbrutet uppoch nedför trapporna. Husets innevånare och tjenarne sökte först att bejda denna ström, men de måste snart afstå derifrän, så hårdt trängde de elterföljande på; alla konvenansons regler brötos, och man gick fritt omkring i rummen. Jag gick in till böger i den lilla salen, som var så väl bekant för de vanliga gästerna, hvilka insunno sig om aftnarne för att tala om sina bekymmer och sina förhoppningar. Fru och fröken Rouher sutto på sina vanliga platser, omgifna af några trogna väninnor, hvilka greto. I våningen derofvan kåg det annorlunda ut. Rouhber hade kommit från nationaltörsamlingen och medfört den oificiela bekräftelsen af katastrofen. Hans röda och uppsvälda ögon och AAA A ma hlaltat aa am hana