Göteborgsposten – 15 januari 1873, sida 1

den der gruppen af rådjur och säg om det ej är värdt att se på. — Jo, du har alldeles rätt; men jag vill tala med dig om de menniskor som komma hit i dag. Först och främst ha vi tant Chowder. Jag hade en öfverlägguing om rummen med mrs Mixer och jag tror verkligen att vi aldrig skola kunna fördela rummen så, att vi ej stöta någon. Tant Chowder skall hafva det lilla toiletterum som rötteligen tillhör det blå rummet; men detta senare gifva vi åt en ungkarl — mr Weston Vallory — och han kan reda sig utan toiletterum. — Weston Vallory! utropade sir Francis med en grimas. Bjödo vi den snobben? — Du inviterade ju honom sjelf, Frank! — Ej så vidt jag vet. Men det är förlåtligt att en man som står i begrepp ett gifta sig ibland ej vet hvad han gör. Jag förmodar att jag bjöd karlen i något obevakadt ögonblick. — Tycker du således ej om honom? — Nej — en snobb från hufvud till fot. — Huru kan du vara så orättvis, Frank? Mrs Harcross sade mig att hennes kusin är en mycket godhjertad man. Han är henne mycket til.gifven. — Ja och hatar hennes man. Jag säger dig, Georgie, att Weston Vallory är en dålig karl. Jag var en dåre som inbjöd dem båda två. Men fortsätt med din lista, min älskade. — Det bonade rummet för mr och mrs Harcross, sade Goorgie räknande på fingrarne, det rum som prinsen