Göteborgsposten – 14 januari 1873, sida 1

i kent stått i förening med någon episod värd att lära känna. — Jag skall resa om du verkligen önskar att jag skall resa. Det kan ej göra mycket hvar jag tillbringar de sista veckorna af Augusti. — Vi behöfva ej stanna längre än på sin höjd fjorton dagar, sade mrs Hurcross som tydligen blifvit alldeles blidkad af sin mans eftergifvenhet. Och sedan om de werkligen önskar att göra en resa till kontinenten, skall jag med nöje följa dig hvart du önskar. — Till och med om det gällde nordpolen, ioföll mr Harcross småleende. Vi kunde knappt vara ett kallare äkta par om vi tillbragte vårt lif der, sade han derefter för sig sjelf. — Weston är bjuden, fortfor mr Hareross; sir Francis bjöd honom då de träffades sista gången. Panpa bjöds äfven, men då han lider så mycket af sin gikt föredrager han att stanoa hemma. Jag tror ej att det blir särdeles många som komma att stanna der något längre, ty sir Francis har få gamla vänner i England, och naturligtvis vill ej Georgie hn huset uppfyldt af främlingar. Det blef alltså beramadt att Hubert Harcross skulle besöka Clevedon, skulle äta, dricka och skämta på en plats der han fordom tillbragt en så lycklig dag — en plats der så mycket skulle påminna honom om den döda. Han tänkte på det rum der han sagt Grace Redmayne sin olyckliga hemlighet, der han för första gången hållit henne i sina armar. Han undrade huru detta rum skulle so ut —