Göteborgsposten – 8 januari 1873, sida 1

MQMOOO7O E—— let torde vara för riksdagsmännen sjelfva nödrändigt att se samladt och frånskildt, hvad 2 som tillkommer staten och hvad som är sterb-! nuset tillhörigt: bohagsting, vanliga möbler, is nattor m. m., hvilka svårligen riksdagen för i statens räkning vill inlösa. För öfrigt är det jl klart tör hvar och en, då man känner hvilka e personer erhållit uppdraget, att detta kinkiga ! värf utföres med all möjlig takt och samvetsgranhet. Nyårsveckan har som vanligt i affärsverlden, eller egentligen hos penninginstitutionerna, företett en särdeles liflig verksamhet. Peni: ningar omflyttas då till ett nästan otroligt belopp, och man ser af offentliggjorda rodogörelser, att i fyra at de härvarande bankinrättningarne (utom i riksbanken) funnos den 31 december 17!, millioner i guld, silfver och riksI. bankssedlar. Man tillskrifver detta stora belopp till en del finansministerns sista föreskrift om en annan uppställning af redogörelserna för de privata bankbolagens ställning. Riksbankens kassa anlitades så strängt, att den 30 december uttogos å kreditivräkningar öfver 4 millioner riksdaler, och man berättar, att förrådet för dagen tog slut af sedlar å 1000 rdr och 500 rdrs valör. Andra dagen på nyåret återkommo likväl mellan 2 och 3 millioner rdr. De förr sedvanliga uppvaktningarne på nyårsdagen hafva på senare år till stor del upphört, och väderleken har icke uppmuntrat till att upplifva det gamla bruket. Vid hofvet gafs i går afton s. k. cour, då konungen och drottningen mottogo och läto för sig presenteras förut ej föreställda damer tillhörande corps diplomatique och den högre societeten. Enkedrottningen hade äfven senare på aftonen dylik mottagning. Det talas nu icke vidare om någon festlighet på konungens födelsedag eller i allmänhet om någon större festtillställning före konungens återkomst från Norge, dit H. M:t lärer afresa sista dagarne i denna månad för att qvardröja 2 å 3 veckor. Vid k. Stora Teatern bereder man sig att den 18 dennes fira hundrade årsdagen af den första svenska operans uppförande i det s. k. Bollhuset. Gustaf Wasa har, såsom den mest kända och omtyckta af våra gamla svenska operor, blifvit bestämd att gifvas vid det högtidliga tillfället med hr Lundqvist i titelrollen, hr Arlberg som Christian Tyrann och hr Sandström som Norrby. Efter tillkomsten under är 1872 af bandelen Norrköping-Linköping utgöra numera statens trafikerade jernoägar ett sammanhängande nät af 115,4 mil, som således sedan 1871 års slut blifvit utsträckt med 4,3 mil. Rörelsen å stambanorna har visat en betydlig tillväxt, så att 1872 års trafikinkomst med omkring 1,400,000 rår öfverstigit den för år 1871, hvaremot å andra sidan utgifterna också betydligt ökat sig (ensamt för stenkol, säges det, med omkring 600,000 rdr), så att riksdagens nedsättnipg i den beräknade utgiftssumman ånyo visat sig fullkomligt illusorisk. Vi omnämnde i vår korrespondens under förlidet år, att grefve Sixten Sparre gjort ansökning att få anlägga jernväg af statens spårvidd från Högen vid norska gränsen (der den tillämnade Kristiania-Fredrikshaldsbanan skulle sluta) öfver Kolslätt till någon punkt på Wenersborg-Uddevallabanan mellan Grunnebo och Wenersborg. Då ämnet är af allmännare intresse, vilja vi anföra något närmare, hur vägoch vattenbyggnadsstyrelsen uppfattat saken. Styrelsen uttalar den förmodan, att den i grefve Sparres ansökning uppgifna bansträckningen, antagligen vore ämnad att i närheten af Wenersborg stöta till den bredspåriga bana, som Bergslagernas jernvägsaktiebolag ämnade bearbeta mellan Falun och Göteborg, och sålunda, i förening med en tillämnad strandbana från Göteborg till Helsingborg, förskaffa åt Kristiania, Fredriksbald med flera orter i Norge lättare kommunikation med åtskilliga delar af Sverige och med utlandet. Denna förmodan, om den vore riktig, lemnade en förklaring af grefve Sparres syfte, att, enär Falun-Göteborgs-banans läge i trakten af Wenersborg ännu icke vore bestämdt, tillsvidare förena den ifrågasatta bredspåriga banan från Högen med den smalspåriga Uddevalla-Wenersborgsbanan. Slutligen anser styrelsen, att om en jernväg från Norge framdeles skulle anläggas till Falun-Göteborgsbanan, det vore lämpligt, att i enlighet med vederbörande dietriktschess antydan låta förenämnde jernväg under gynnsamma terrängförhållanden framgå från Vestra Ed till den senare banan vid Mellerud, (i hvilket fall flere mil jernvägsanläggning kunde inbesparas) men att, huru än dermed måtte förbålla sig, styrelsen för sin del ansåge, att fråga om jern— — ——-2RER