Göteborgsposten – 2 januari 1873, sida 1

2 4 e eC7904 CR U1 IVA Ule T.) BK lands mäktige män skola helt visst icke ingå på att uppfylla den delen af pragerfördraget, förrän maktställningen inom Europa blifvit en annan, och dertill skola åratal behöfvas, ty ett hufvudvilkor härför är Frankrikes återupprättande, men detta land är fortfarande sysselsatt med läkandet af de djupa sår, det tillfogades genom det sista kriget. Under det förflutna året har emellertid Frankrike erfarit ett stort bevis på det förtroende Europa hyser till dess inre kraft och dess betydelsefulla framtid. Efter det Frankrike för betalande af det oerhörda krigsskadeståndet om 5 milliarder till Tyskland, hvilket i garanti dertör besatt 6 franska departementer, år 1871 upplånat 2 milliarder (5 milliarder tecknades), utbjöd dess regering i fjor ett nytt lån för teckning till belopp af 3 2 milliarder med en emissionskurs af 84!(3, inbetalning i 20 terminer, första gången med 142 fres. Den 28 och 29 Juli egd2 allmän teckning å lånet rum på alla Europas börser, och inalles tecknades det ofantliga beloppet af 44 milliarder — mer än hvad allt jordens guld beräknas till —, hvaraf 310 tecknades i Paris, 1,, i departementen och 610 i utlandet. Då finansministern Goulard med berättigad stolthet följande dagen meddelade för franska nationalförsamlingen detta glänsande resultat, ljöd allmänt jubel och i den sjelfkänsla öfver Frankrikes anseende, som der yppade sig, hade alla partier lika del. Aldrig har historien haft att uppvisa en så kolossal penningoperation, och detta fastän 2 milliarder upplånats ännu året förut af samma land. Det är naturligt, att en så stor omflyttning af penningar mäste medföra flera börsbryderier; och inom Tyskland, der isynnerhet Gränder!spekulationen varit uppdrifven till kokpunkten samt banker och kapitalister djupt intresserat sig i det stora lånet, har man mer än en gång stått vid randen af en farlig kris. Dethar behöfts den preussiske sinansministern Camphansens hela skicklighet i finansoperationer för att manövrera undan krisens skär. Franska regeringen har äfven gått honom härvid till mötes, fastän hon disponerar otver tillräckliga kapitaler för att kunna fortare än som sker friköpa sina besatta departementer. Af dessa ha dock under det förflutna året tvenne blifvit utrymda, och presidenten Thiers har högtidligen förklarat, det Frankrikes område skall inom 1873 års utgång vara till fullo utrymdt. En naturlig förutsättning härför är dock den, att Fravkrike icke hemsökes af nya, våldsamma konvulsioner. Derom är man emellertid allmänt ense, att så länge Thiers fortfarande står qvar vid makten, skall det franska statsskeppet kunna föras undan bränningarne, huru mycket det än må hemsökas al de stormar, som partiyran upprör. Hittills har Thiers vid sådana oroliga tillfällen hotat med att asgå, om man icke lugnade sig, och man har då merändels fallit till föga. Då t. ex. nationalförsamlingen d. 19 Januari med 377 röster mot 329 förkastade Thiers förslag att omrösta angående principen jör råämnesbeskattning och i stället antog Ferays förslag om nedsättandet af ett utskott för att undersöka om man ej på annan väg kunde åstadkomma jemvigt i budgeten, begärde Thiers och hela ministören sitt afsked. Församlingen skyndade att förklara, det omröstningen ej innebar något misstroendevotum mot Thiers, slutande med orden: il det sörsamlingen vädjar till hans patriotism, nekar den att mottaga hans afskedsbegäran. Den deputation, som till Thiers öfverbragte denna med församlingens alla röster, utom 6 (bonapartister), antagna dagordning, erhöll till svar, att han skulle qvarblifva på sin post och att han fortfarande var villig att offra sina krafter i landets tjenst. Sedan dess böjde sig församlingen för Thiers vilja i handelspolitiken. D. 30 Jan. antog hon hans framlagda förslag om surtaxe på handelsflottan, och den 2 Febr. bemyndigade hon Thiers att uppsäga handelsfördraget med England, hvilket beslut betraktades som ett steg i den protektionistiska riktningen. D. 15 Mars anmälte Thiers för törsamlingen, att nämnda fördrag uppsagts, och d. 28 i samma månad uppsades fördraget med Belgien, för hvilka båda var föreskritvon ett års uppsägelse. Nationaltörsamlingen homförlofvades kort derefter, och när den återkom tillsammans sokte bonapartistchefen derstädes, Rouher, att angripa regeringen i dess handelspolitik. Denne statsman, till hvars vältalighet Frankrikes representantförsamlingor under kejsardömets dagar lyssnade med sådan vördnad och uppmärksamhet, lyckades likväl icke nu att göra något intryck på församlingen, hvilken så godt som enstämmigt antog en mot Rouher riktad dagordning. Efter detta nederlag ha bonapartisterna i nationalförsamlingen förhållit sig afvaktande. och Thiers skynlade att ingå ett nytt bandelsfördrag med England, i hvilket råämnesbeskattningen ingick till principen och som lemnar mera friret å de resp. ländernas representationer i utseende på tulltaxor. Det nya fördraget skall Mars månad d. å. träda i kraft; men det ir otvifvelaktigt, att stämningen icke är hvarcen i England eller Frankrike gunstigt stämd ör saken. Thiers finanspolitik har dessutom edan nu visat sig i flera fall misskalkyleande. De beräknade inkomsterna på en nängd indirekta skatter ha icke på långt när ngått. och fastän Thiers gäger att framfidan