Göteborgsposten – 28 december 1872, sida 1

clanderligt, samt hrr Sjöberg, Gardt och Meg yr — i all synnerhet den sistnämnde, hvilen af Cabriolo gjort en mästertyp — bidrogo amför allt till aftonens nöje. På repertoiren tt under den närmaste tiden uppföras stå vid ämnde teater följande stycken: Wermläningarne, -Regiua von Emmeritz (med fru cad som Regina), Drottning Margot eller Huenotterna samt De Nygifia med mill Joannesen och hr Wagner som Laura och Axel amt fru Raa som Mathilda. Det förljudes idare att dir. Åhman är betänkt på att utöra ett storverk, nemligen icke mer och icke nindre än uppsättandet af Shakespeares Midommarnattsärömmen, med Mendelssohns herriga, af vårt nybildade kapell inöfvade och ärstädes förut offentligen uppförda musik. Vi önska på det uppriktigaste både att dir. (hman måtte verkliggöra denna vackra tanke ch att allmänheten ej försumma att bålla tonom skadeslös för det ansenliga arbete och le betydliga kostnader, hvilka oundgängligen nåste vara förknippade med uppsättandet af ut dylikt, storartadt skådespel. Det sällskap, som för en kort tid upptasit Mindre Teatern, bar sin egentliga att icke säga enda dragningskraft i dess dansanta af delning, det Johannesenska balettsällskapet, bland hvilka några synas ega anlag, värda att taga vara på. Den dramatiska afdelningen deremot torde förlora minst på att med tystnad förbigås. samma teater gifves i afton af Göteborgs Musikförening den förut omnämnda populära konserten, hvartill programmet synes oss valdt med behörigt fästadt afseende på konsertens populära beskaffenhet. Det upptager nemligen tre ouvertyrer: till Friskytten, Semiramis och -Muntra fruarne i Windsor, två potpourrier Svenska solkvisor, af Söderman och ur Faust?, tro dansnummer, ett stämningsstycke, Qvällsång, af Schumann samt till slut Mendelssokns ståtliga bröllopsmarsch ur Midsommarnattsdrömmen. Konserten börjas kl. 138 och slutas !(;10; å parkett, första raden och i orkestern betinga biljetterna 1 rdr, å andra raden deremot endast 50 öre. Under dylika omständigheter tyckes det väl som om Musikföreningen borde kunna För första, men icke för sista gång Få nöjet att skåda den fullsatt salong?. Djurbazar är någontiog splitternytt, hvaraf uppfinningens ära tillhör hr Jean Gautier, hvars menageribyggnad redan i flera veckor mottagit sina väntade gäster på två, fyra och — inga ben. Under julbrådskan kommo vi alldeles! att förbise tit. Gautiers originella annons, hvari han bjöd Göteborgs ärade publik, gamla och unga välkommen under juldagarne till Djurbazaren samt vidare animerade samma ärade publik att tillhandla sig rjulklappar, bestående af sällsynta apor, papegojor, kakadorer och andra foglar, små hä star m. m., m. m. Det kunde ju ha händt, att någon funnit det lämpligt att presentera sin äkta hälft en liten, qvittrande silkesapa, eller sin fästmö en mångbrokig kakadora, men det kunde kanske också ha händt att presenterna blifvit ansedda för — oförsynta pikar. En liten häst kunde vi deremot allesammans med god smak ba tagit emot, synnerligast om vid sadelknappen hängt en börs, innehållande de sedvanliga tusen riksdalerna i klingande karoliner. Hvad nu, utan skämt, beträffar hr Gautiers menageri, så kan det, ehuru naturligtvis ej jemförligt med hvad utlandet i detta hänsaende har att erbjuda, alltför väl förtjena ett besök, synnerligast af det uppväxande slägtet, hvilket der skall finna åtskilliga illustrationer af kött och blod till de naturhistoriska arbeten, hvilka förmodligen ej saknats bland de flestas julklappar. De skola få se en riktig lejoninna, en tiger, ett lodjur, två hyenor, en sjubb, apor af alla dimensioner, ulvar, marsvin, en häst så liten, att ban mycket ledigt kunde ha sitt stall i barnkammaren, en legion infernaliskt skriande papegojor och kakadorer, ett par präktiga ormar (djuren utan ben!), men framtör allt skola de ha sin lust af den musikaliske elesanten, hvars dressyr är ett lysande bevis på menniskans herravälde öfver djuren. Man förvånas i sanving öfver att se den ledighet, hvarmed den klumpige besten med sin snabel uppfångar de minsta föremål, om man också ej särdeles innerligt tilltalas af hans föredrag på munharmonika. Vid vårt besök derstädes frambars just till djuret middagsmaten i ett vanligt ämbar, försedt med handtag. Elefanten började sörpla i sig innehållet. Det ser just icke mycket aptiligt ut det der, yttrade vi halfhögt till en bredvid stående person. Knappt voro orden utsagda förrän djuret kastade på oss en vresig blick, fattade ämbaret i handtaget, satte det i en vrå och vände oss helt gravitetiskt ryggen ostördt fortsättande sin måltid derborta i skym undan. Små grytor ha också öron, sägei ordspråket, det tyckes nästan som om små elefanter hade det med! Några af de för klimatet ömtåligaste aporn: — bland hvilka den lilla silkesfina näkter galsapan är den lustigaste och dyrbaraste — ha till skydd mot kölden fått till sällskap hva sin lilla — kanin. Menniskorna värma sig med kaminer och aporna med kaniner, de , lär hela sklnaden, ea Darwin. . Tåtam ass till glut för ingen del glömm er Pn 77 2 —— — oo em Pr FP — 2