bort att anteckna det vid Göteborgs stadsfullmäktiges sista sammankomst anno mundi MDCCOLXXII fattades det länge efterlängtade beslutet, att Åhvad förmultnadt är skall ramla, att den gamla, skräpiga slussbyggnaden ändtligen nästa år får maka åt sig och vår stad dermed blir befriad från ett af dessa vanprydliga minnesmärken från en förgången tid, hvaraf sedermera, dessbättre, ej många återstå. En af våra förnämsta galanteributiker är försedd med tvenne ingångar åt skilda gator. En bonde, som julafton varit derinne och gjori några inköp, fortsatte sin färd, svängde om hörnet och gick, lockad af något föremål i ett af de rikt upplysta fönsterna åt denna gata, som han trodde in i en annan butik. Men huru förvånad blir han icke, då han der befinner sig ansigte mot ansigte med samme artigt bugande commis, som han nyss förut lemnat. Ur stånd att i första ögonblicket reda sina begrepp, utropade han också helt häpen: Ursäkta herre, va de ja, som va här inne nyss ?