Göteborgsposten – 21 december 1872, sida 1

om uppsostran. (Ur hr B C. Rohdes föredrag vid Göteborgs arbetareförenings sällskapasammankomst d. 15 Dec. 1872.) Uti en inledning till det egentliga föredraget framhöll tal. det beundransvarda uti barnets utveckling under de första lefnadsären. Det lär sig då att bruka modersmålet ganska fullständigt, lär känna namn på tingen, deras egenskaper och verkningar. Derjemte inhemtar det kännedom om de personer och karakterer, med hvilka det umgås. Det vet hvem som älskar det och ser redan på tadrens blick, om det med sina barusliga upptåg vägar närma sig bonom, eller om det måste hålla sig på afstånd tills bättre väder kommer. Hvem är då barnets lärarinna under dessa är? Det är naturen, som med hvarje dag förer de små under lust och gamman framåt. Detta lärande sker så utan afsigt, att den tDD YT denna skola arv vi NäR ingenhng annat än bilder i den omätliga bilderbok, som naturen framlägger för barnet. Modren är den förnämsta letvande bilden, den bästa hjelparinnan åt naturen. De intryck barnet under denna tid erhåller, kan det svårligen frigöra sig ifrån. Det ar derföre af vigt att dessa intryck äro goda. Etter frambållandet af dessa sanningar öfvergick tal. till fortsättningen af sitt förut hällna föredrag, hvilket afhandlade de egenskaper en uppfostrare bör ega. Som sex af dessa punkter då behandlades, började nu tal. med den sjunde. 7. Uppfostraren bör vara städad i tal och åtbörder. Man tänker vanligen, att barn ej så noga gifva akt på hvad de äldre tala, men häri bedrager man sig. De iakttaga mycket väl hvad som säges, och deras ordförråd ökas deraf. Man kan lätt på barnets tal höra, med hvilka det umgås och hvar det vuxit upp. Föräldrar få ofta ord igen från barnens mun, för hvilka de få skämmas. Huru kan en svärjare t. ex. straffa sina barn för svordom? Huru kan man i skolan tillrättavisa barn för svärjande och Guds namns missbruk, då de upplysa, aw de hört detsamma af far eller mor? Ofta straffar man barnet för sqvaller, men låter det likväl höra förtal inom familjen. Skamt som icke hötves kittlar ofta de späda öronen samt väcker sinliga lustar. Fåfängan upptändes hos de små genom tal om moder och lyx. Hvar och en spörje sig sjelf: hvad har jag härutinnan felat? Den högsta lyckan för dina barn består ej deruti, att du åt dem samlar mycket penningar. Bättre arf lemnar du dem uti goda föredömen, i gudsfruktan och samvetsgrant användande af tungan, som ej gifvits till att krydda samqramet med tvetydigheter, för hvilka till och med många hedningar skulle häpna. Många menniskor ha genom dylikt tal blifvit sö da in i ohyggliga laster och förbanna de tungor, som ingöto det själsmördande giftet i deras hjertan. Man bör aldrig förglömma, att barnet oftare fattar de onda lärdomarne än de oda. i Härtill hör vidare, att man bör tilltala barn vänligt och icke falla in i den oseden, som förr var ganska vanlig, åtminstone i skolan, nemligen att alltid med barsk stämma orda till barnen. Följden af ett sådant beteende blir olydnad och trots. Vill du ha ditt barn vänligt, så var sjelf vänlig mot detsamma, bed det vackert göra det eller det, tacka det till och med för dess goda uppförande, dock utan allt pjoller. Vigten af att inför barnen äfven iakttaga ett städadt skick i åtbörderna, inses lätt, om man gifver akt på barnets stora efterhärmningstförmåga. Menniskan är en efterhärmare, en — apa i högre mening, isynnerhet under de första lefnadsären. Man bildar sig villigt efter personer, under hvilka man lyder och hvilka man högaktar. Var derför uppmärksam på dig sjelf och var ej likgiltig i tal och ätbörder inför dina barn. Lemna ej barnen att värdas af hvem sem helst. Aldrig blir menskligheten förbättrad, förrän man börjar med barnen. Här om någonsin gäller deuna regel: gör hvad du skall göra, så får du se hvad du önskar se. 8. Uppfostraren bör vidare vara gladlynt inför barnen. Trumpenhet bortstöter. Lid och strid inom dig sjelf oeh uti lifvet, men lemna förtretligheterna utanför skolan och barnkammaren. Låt ej barn och maka uppbära lönen för de otörrätter du lidit. Sprid ej dysterhetens moln i ditt hem, utan möt dina glada barn med glada miner, så skola de måhända snart skingra dina sorgsna tankar. Hvad, säger man, skall icke barnet se lifvets både ljusa och mulna skiften? Nej, låt du barndomens glädje vara ostörd, tids nog kommer sorgens och smärtornas dagar. Tro icke, att du förlorar barnens aktning genom att vara glad tillsammans med dem. Med glädje bör man krydda så väl arbete som lek, dock är sjelfbeberrskning härvid nödvändig. 9. Uppsostraren bör vara fåordig vid bestrassning och beröm. Barn behöfva såval uppmuntran som tillrättavisning; men modern får ej standigt vid faderns hemkomst sjunga klagovisor öfver barnen och derigenem störa hemmets frid. Barnen böra ej få höra hvad som om dem säges föräldrarne emellan. Gräla ej ständigt på dina barn. Vresiga moralpredikningar verka trots. Ett kort allvarligt tilltal har större verkan än långa bestraffaingstal. Ett