Göteborgsposten – 17 december 1872, sida 1

att vara frivillig. Detta är oriktigt! Bravo från högern, rop från venstern: Jo, det är sannt!) Underskrifterna på adresserna samlas å försäljpingsställen och i vinkällrar (protester från venstern). Ja, jag säger vinkällrar! (ironiskt skratt och rop af: Alldeles riktigt! från venstern). Jag säger, att det är en på konstladt sätt framkallad rörelse. Ni, mina heriar (till Gambetta och venstern), gån nu omkring ibland dem, som j förut skickade till slagtarebänken, då j störtade Frankrike i faror. I gån bland dessa menniskor för att upphetsa de mest revolutionära lidelser (bifall från högern). Två gånger ha edra försök misslyckats, två gånger hafven j blifvit besegrade; samma öde väntar er om Lördag! I hafven beskyllat oes för att framkalla upphetsning i landet. Det är j, som oaflåtligt un derhällit en agitation, hvilken skadar våra heligaste intressen. I hafven anklagat oss för att ej bekymra oss om landets välgång, fastän hela vår sträfvan går ut på att motarbeta och hejda edert förderfliga inflytande! En storm uppstod, men församlingen antog dock Lambert S:t Croixs förslag om förhandlingen af petitionssaken på Lördagen. Genast efter detta besluts fattande skyndade de olika fraktionerna att på sina särskilda sammanträden öfverlägga om den hållning, de skulle intaga vid Lördagsdebatten. Petitionsutskottet hade föreslagit en enkel öfvergång till dagordningen. Venstern beslöt att föreslå petitionernas hänvisande till tretiomannautskottet. En del af högern beslöt deremot att göra slut på petitionerandet genom antagande af en motiverad dagordning, som uppsköt uppläsandet af församlingen till den dag, då Frankrikes område blitvit fullständigt utrymdt. Venstra centern uttalade på sitt möte, att den var af skiljaktig mening med de radikala, anseende församlingens upplösning vara ändamålslös och öfverlemnande åt regeringen att svara, när den anser en sådan upplösning lämplig. Då nationalförsamlingen i Lördags sammanträdde, rådde stor rörelse i Versallles, dit jernbanan fört tusentals nyfikna från Paris. Åhörareoch referentläktarne voro otverjulla, och församlingsmedlemmarne hade wang annt infunnit sig. Först upplästes petitionsuskouels ofvannämnda betänkande, hvarefter dedatten öppnades af Gambetta, som, i likhet med Louis Blanc, långt förut hade antecknat sig såsom talare. Bland talarno från motsatta sidan, eller högern, var hertig dMAudiffret Pasquier. Lambert Sainte Croix inlemnade ofvannämnda motiverade dagordaing ifrån högern. Så många talare anmälte sig, att sammanträdet ej bann att afslutas på eftermiddagen, utan ett nytt sådant måste utlysas till kl. 9 på attonen. Vid detta senare sammanträde uppträdde å regeringens vägnar justitieministern Dhfaure med ett längre tal, hvilket mottogs med lifligt bifall af majoriteten. Han förklarade, att regeringen, oaktadt all den aktning hon hyser för petitionsrätten, likväl icke skaffa de lagar aktning och lydnad, hvilka förbjuda offentlighet vid petitioners framläggande och underskrifters insamlande. Hon kan ej tillåta, att generaloch kommunalråd underteckna petitioner. Dufaure slutade med att förordaden af utskottet tillstyrkta öfvergången till enkel dagordning. Lambert S:t Croix återtog då sitt förslag till dagordning, och nu stod hufvudvoteringen mellan petitionens remiss till tretiomannautskottet och enkel dagordning. Den senare segrade med 490 röster emot 21. Härmed är de facto föga verkligen afgjordt, och ovisst torde vara, huruvida den allmänna meningen skall finna sig fullt tillfredsstäld, isynnerhet derfor att i sjelfva verket ett våld göres mot petitionsrätten, som allmänheten svårligen kan i längden fördraga. Visserligen skall Dufaures tal, som utvecklar skälen tör regeringens hållning, uppslås på alla offentliga ställen inom landet; men det skall dock ej lyckas att fria fransmannen från känslan af det tvång, som regeringen ålägger honom. Tretiomannautskottets förhandlingar skulle i går bevistas af Thiers. För ölrigt hör man endast om dess verksamhet, att tvenne förslag blifvit väckta, hvilka hänvisats till en beredning, det ena af hertig Decazes, det andra af Marcel Barthe. Det af Decazes väckta förslaget har denna lydelse: Utskottet sätter främst på dagordningen studiet och granskningen af bestämmelserna för den nuvarande maktbefogenheten och vilkoren för ministeransvarigheten. Barthos förslag återigen utgick, enligt gårdagens telegram, på ati förlänga Thiers presidentskap med Gråvy till v. president samt nationalförsamlingens delvisa omväljande d. 15 Februari. Säsom läsaren finner, är Descazes förslag ett uttryck för högerns och Barthees för venstra centerns åsigtor. M — — — — — m — — — —W U I Thorsdags öppnade det österrikiska riksrådet åter sina förhandlingar. Den nu stundande sessionen har redan länge betecknats af de tyska tidningarne i Wien som den vigtigaste, som egt rum sedan riksrådets upprättande år 1867, emedan det denna gång är fråga om att genomföra en grundlagsändring af största vigt för hela monarkien: Upphås-sS vandet af de enskilta landtdagarnes rätt att s ur sin midt välja riksrådets medlemmar och i införandet af omedelbara val till riksrådet. e Hittills har riksrådet i sjelfva verket endast lå varit ett utskott, valdt från de olika landtdak garne; nu skall riksrådet ombildas till en k. fallbunannuuananndad I 292 a1 KR — 4 Qd —