Göteborgsposten – 17 december 1872, sida 1

Ä Hran Utlandet. Gårdagstelegrammen från Paris lemna åtskilliga upplysningar, efter hvilka vi skola här söka att gifva en sammanfattad redogörelse för ställningen. Såsom våra läsare måhända erinra sig, väckte deputeranden Lafnbert S:t Croix d. 11 d:s inom nationalförsamlingen följande förslag: Jag har den äran föreslå, att kammaren till nästa Lördag sätter på dagordningen: Pröfning och behandling af de petitioner som tordra församlingens upplösning. Det är hög tid, att man från talarestolen tillbakavisar de angrepp, som komma utifrån. Dessa ord framkallade lifligt bifall från en stor del af församlingen. Venstern kom i stark rörelse, de deputerade talade i grupper sinsemellan, och Gambetta utmärkte sig isynnerhet genom sitt högröstade uppträdande. En röst ropade från högern: ill talarestolen!— hvarpå Gambetta svarade: Jag går dit! Han yttrade derpå: -Mina herrar! En debatt om nationalförsamlingens upplösning är förestående. Den har endast alltför länge varit uppskjuten. men har nu blifvit oundviklig på grund af den allmänna meningens påtryckning. (Meningsyttringar från venstern). Ålldenstund den nationala stämningen trädt såj tydligt fram (nytt bifall, blandadt med yttringar af misehag), har förhandlingen blifvit en nödvändig