Göteborgsposten – 5 december 1872, sida 1

Ändock hvimla deras skogar af villebråd och deras strömmar äro rika på fisk. Jag kan ej tåla menniskor som så försumma sina gods. — Jag tänker ej bli någon enstöring, sade sir Francis muntert, utan vi måste försöka att hitta på några hyggliga grannar. Annars kommer Sibyl snart att dö af ledsnad här på platsen. Jag har fått ett introduktionsbref till en öfverste Davenant, Tunbridge Wells. Känner ni något om honom? — Jag har nog hört talas om honom, svarade mr Wort något tveksamt; ban är en äldre gentleman som vistats mycket ute i Ostindien och omgifver sig med apor och dylika djur. — Säkert en något exentrisk man, sade sir Francis. Har han hustru och döttrar månne? — Han har en dotter, och äfven hon omger sig med apor eller hundar. Öfverstens ställe är en ordentlig zoologisk trädgård. Sedan mr Wort visat de förbättringar han låtit utföra, aflägsnade ban sig för att gifva befallning om att de personer af bygdens befolkning som visat sig så intresserade af baronetens återkomst skulle undfägnas med öl. Sedan förvaltaren gått, fortsatte bror och syster sin inspektion af det gamla huset, stannade då och då för att gifva uttryck åt sin beundran vid en vacker utsigt och uppgjorde alla slags planer för sitt nya lif, ända till dess det var tid att kläda sig för dinern, då för en fjerdedels timma miss Clevedon begaf sig till sitt enskilda rum och sir Francis till sitt.