Göteborgsposten – 4 december 1872, sida 1

— —— —— —-—g4kk WA —L4 Det har nyligen omnämnts att Malmo Industriförenings anhållan om förlängd oktroj för sitt lotteri å konstflitoch slöjdalster snart torde blifva föremål för regeringens pröfving. Skulle man bedöma gagneligneten at dessa lotterier etter konungens befallningshafvandes i både Malmöhusoch Göteborgs län tillstyrkanue utlåtanden så borde de ock tviivelsutan få fortfara; men regeringen visade i sitt beslut den 18 sistl. September att hon uppfattade frågan ur en annan och mera omfattande synpunkt, då hon förklarade, att erfarenheten gitvit vid handen att icke allenast personer, som egde nog tillgäng att utan afsaknad kunna undvara medel för att spela på dessa lotterier, deri deltagit utan äfven att obemedlade i mängd blifvit lockade af hopp om vinst att offra en peuuing, som de väl behötde, på dessa lottsedlar, och derföre vägrade regeringen den begärda prolongeringen. Om vi icke orätt upptattat regeringens mening var det den, att dessa konstlotterier icke blifvit nagot annat än peminglotterier, blott i en annan form, och då våra lagar förbjuda lotteriväsendet — om hvars demoraliserande följder vi fingo ett begrepp på den tiden nummerlotteriet florerade i Stockholm — så kuude man icke, under åberopande af den jesuitiska regeln att ändamålet helgar medlen, längre medgitva förutnämnda lotterier att fortsätta sin verksamhet. Det kunde gerna hafva tillagts, ty derom är man dock här temligen enig, att planen för dessa lotterier, med sina många småvinster af theskedar, näsdukar, resfiltar m. m., som ingalunda kunna räknas bland konstnärligare arbeten, mindre synas afse att belöua arbetsskicklighet än att, hvad Stockholmslotteriet specielt angär, skaffa inkomst åt den institution, som anordnat lotteriet. Utan att känna något om hvad regeringen kan komma att nu besluta, anse vi dock af sannolikhetsskäl, att, i öfverensstämmelse med den tillförordnade regeringens beslut d. 18 sistl. September, den begärda förlängningen af oktrojen tör Malmölotteriet icke kommer att beviljas. . . Den vigtigaste vägen att höja konstskicklighet och förädla smaken hos yrkesutöfvare är och förblir att arbeta på slöjdskolornas utveckling och behöriga organisation. I Stockholms slöjdskola — i parentes sagdt ett namn som man önskade utbytt mot det mera lämpliga konstoch industriskola — har under den senaste tiden varit anordnad en utställning mellan Stockholms, Örebro och Malmö slöjdskoler samt Söndagsoch attunskolan i Göteborg, hvarvid man tått tillfälle att ätven se de föremål som af de resp. skolorna exponerats på utställningen i Köpenbamn. Utan att vara partisk tör Stockholm kan man dock icke undertrycka den ötvertygelsen att bevis på högre och mångsidigare skicklighet ådalagts af eleverna, tillhörande dess slöjuskola, ehuru i alseende på förfärdigandet af diverse arbeten, Synnerligast i jern, Örebrooch Malmöskolorna hatt att uppvisa vackra prof, som alldeles saknas trän den Stockholmska, alldenstund derstades inga sådana verkstäder finnas. Afser man att slöjdskolan skall direkte verka på yrkesskicklighet i bestämda fack, står Stockholm efter, men är meningen, som väl mera öfverstammer med idn af en sådan anstalt i hufvudstaden, att gifva elererna en renare smak, förmaga af teckning efter naturen och ett skönhetsbegrepp att sedan tillämpa hvar och en inom sitt fack och sin verkstad, då kan man icke frånkänna Stockholms främsta rummet, Stockholms som ensamt visar prof på konsten att behandla tärgen, så nödvändigt i en mängd af yrken. Man vill förebrå Sidtkholms slöjdskola att lägga an på att bilda konstnärer mer än yrkesarbetare, men gränslinien för ett för mycket eller för litet är svår att sätta. Kanske lyckas det komitea för utredandet af frågan om ett stort polytekniskt läroverk i hufvudstaden att belysa äfven den om ett system för och ornandet af den tekniska undervisningen i hela riket. Man väntar åtminstone något dylikt fastän det icke ligger egentligen i komitens uppdrag. Medan vi äro på besök i den komparativa slöjdutställningen, kan det vara på sin plats att nämna det medaljerna från komitgna för Moskwa-utställningen ännu icke hit anländt, ehuru de väntats nästan hvarje dag. Så snart de hitkommit skall dagen för det högtidliga öfverlemnandet till de prisbelönta närmare bestämmas samt annonseras så tidigt att de pristagare, som sjelfva önska vara här närvarande, kunna hinna infinna sig. Det omtalas att hertigen af Dalarne skall utdela belöningarne. Det är god tillgång på ledigt kapital — det tyckes vara ett axiom — och derföre väckte det en viss uppmärksamhet att ett konsortium af banker här lyckats fö öfvertaga Stockholm-Westerås-bergslagsbanans jernvägslån å 5 millioner till en så favorabel kurs som 99 4. Attonbladetgaf lutt åt det klander, som, ej utan skäl, syntes det, riktades mot jernbanans förvaltningsråd. Till tjenst för utom hutvudstaden boende aktieegare hafva vi förskaffat oss nåkra upplysningar angående ifrågavarande transaktion. Innan direktionen kallade förvaltningsrådet för att i trendet höras, hade den genom några af dess ledamöter sökt göra sig underrättad om, huruvida utigter voro förhanden, att lånet skulle kunna för boagets räkning utan risk uppläggas till allmän subkription och erbjöd till den ändan, genom några af J. ina ledamöter, publika kassor, som hade disponibla rapitaler liggande, att öfvertaga större eller mindre selopp af obligationer till pari eller möjligen något ierunder; men svaren voro ingalunda uppmuntrande ör styrelsen att försöka en försäljning i minut. Ett xempel kan belysa förhållandet. Direktionen tör n af dessa kassor beslöt att vid tiden då underandlingarne pågingo, i stället för att betinga sig af tockbolm-Westeräs-bergslagsbanans obligationer till n kurs, något under pari, inköpa af Allm. hypoteksankens 4 4 obligationer till 88 20 kurs, hvilket motvarar 102,22 4 för 5 9 obligationer, således icke betydligt mera än priset för bergslagsbavans obliationer. Benagenheten att för kassornas räkning iköpa dessa obligationer syntes icke vara stor hos irektionen, då t. ex. vid ötverläggning inom en diektion, af 10 å 11 närvarande personer, endast en n enda, proponenten sjelf, förordade inköpet. På e offentliga kassorna syntes man således ej kunna ikna. Styrelsen vände sig då till 8 af de penningistitutioner inom landet, hvilka uppträdt såsom neociatörer af större obligationslån, och fråu dessa gingo tre svar, ett af ofvannämnda konsortium, ett f en penninginstinution, som erbjöd sig att öfvertaga million a 987 7 och ändtligen ett af en annan dyk instituuon om att öfvertaga hela lånet å 98 2,. träget och förbjöd en del af dessa n or ——— mm — —