Göteborgsposten – 4 december 1872, sida 1

Det nya lif hvari Hubert Hareross inträdde blef således alldeles icke något husligt lif. Det var ett ständigt upprepande af betydelselösa former och ceremonier, hvilka voro nästan lika tröttsamma för honom som hoflifvets tvång var för madame de Maintenon under de år då hon stod på höjden af ein makt och fåfängt längtade efter en stunds frihet. Mrs Harcross tyckte om att lefva med i societetslifvet, och det betydde i hennes ställning detsamma som att alla de bästa åren af hennes lif skulle upptagas af att göra visiter och mottaga visiter. Hennes sällskapskrets vidgades oupphörligt. Hubert Harcross var utledsen vid dessa främmande ansigten och stereotypa fraser, men han gjorde aldrig några invänningar utan lät sin hustru gifva så många middsgar hon behagade, följde henne på så många bjudningar hon ville antaga, förde henne till tea rarne för att åse de nya pjeser som uppfördes och till tafrelgallerierna för att betrakta de nyaste målningarne. Men han blef ej ledsen då hens arbete blef mera ) Forts; fr; N:o 282, ————A— AL SDB