Göteborgsposten – 28 november 1872, sida 2

ger ej att denna stackars flicka nödvändigt måste varit er dotter — sammanträffanden äro vanliga nog här i verlden; men dopnamnet, åldern, dagen — allt stämmer öfverens. Äfven initialerna till hans namn äro lika — Walgry, Walsh. Bäste mr Redmayne, det är visserligen hårdt att spåra en dotters steg blott för att finna spåren afbrutaa vid en graf, men det är ej så hårdt som att finna ett barn, såsom det ofta händer, i någonting värre än grafven. Detta var ett ovanligt känsloutbrott hos mr Kendel; men hans hjerta hade blifvit rördt af den starke manpens stumma förtviflan. Denna förtviflan, som endast förrådde sig genom den spöklika förändringen i mannens ansigte, det förändrade ljudet i hans röst, var mer förfärande än något högljudt utbrott af sorg. — Anser ni denna ledtråd vara värd att följa, mr Redmayne? — Ja, jag skall följa den och sedan skall jag följa mitt barns mördare, svarade landtmannen. Han satte sig ner till bordet vid mr Kendels sida och skref upp kronoombudets namn samt några andra enskildheter af den hållna undersökningen. Mr Kendel gaf noga akt på honom och förvånade sig något öfver att han kunde skrifva med så fast hand. — Skall jag fullfölja saken åt er, mr Redmayne? frågade han. — Nej, jag skall göra det sjelf. Om — om flickan som dog den dagen var min dotter, är jag sannolikt den som bäst kan upptäcka det; men om jag misslyckas, skall