Göteborgsposten – 28 november 1872, sida 1

ken åt någon privat spanare. Jag känner en sådan so kan hjelpa er om någon kan det, en karl så skicklig inom sitt yrke som någon kan vara. Han praktiserade för nio år sedan såsom sakförare i en småstad i vestra delen af England, men kom på obestånd till följe af sin allt för stora begifsenhet på dryckjom; kom sedermera hit till London och blef privat spanare. Han dricker fortfarande men har dock gjort upp vissa ordningsreglor för sitt lif och kan uträtta mer i sio branch än någon avnan som jag känner. Jag skall låta honom möta er här i morgon bittida, om ni vill, så kunna vi tillsammans öfverlägga om saken. — Jag förmodar att det bästa jag kan göra är att öfverlemna saken i edra händer, sade Richard Redmayne sorgset. Jag hade hoppats att finna min flicka sjelf, men jag är sjuk till hjertat. Det förefaller mig som om ett par månaders förlängd sysselsättning af det slaget skulle taga lifvet af mig. Mr Smoothey anmärkte i högtidlig ton att både fäder och döttrar äro i Guds hand, och att saker och ting ej finge betraktas på detta sätt. — Huru! utropade Richard, vill ni förmå mig att tro att mitt barn och jag likna två pjeser på en schakbricka och kunna flyttas hit eller dit utan någon egen vilja eller förmåga att bestämma vårt lif? Jag säger er att jag skall finna henne, skall rädda henne, skall taga henne ifrån den skurk, som stal henne ifrån mig! — Råtte Gud gynna edra förehafvanden, min gode