Göteborgsposten – 27 november 1872, sida 1

ejön, under det att mannen blef qvarsittande på återstoden och senare liksom genom ett mirakel räddade sig på en bjelke, med hvilken han dref omkring. En gammal gumma sökte likaledes ein tillflykt på taket, men huset störtade tillsammans och hon föll ner på en väf, som flöt bort med henne, tills hon kom till ett pilträd. I toppen af detta tillbragte hon natten i sällskap med sin katt, som hade tagit plats på hennes skuldra. Hela natten igenom brusade döljorna omkring henne och först framåt morgonsidan blef hon upptagen i en båt och på detta sätt räddad. Från Gjedesby på Falster berättas en annan episod. Onsdags morgon började man redan märka högvattnet; kl. 1,6 visade det sig i närheten af byn och man insåg att det var fara på färde. Man ville skicka bud om hjelp till de närmast belägna byarne och en karl sadlade en häst för att rida ästadisagde ärende. Men innan han blef färdig, hade vattnet redan stigit öfver landsvägen utanför byn och det var icke möjligt att drifva den unge, eldige hästen öfver vattnet; i största hast lades derföre täcke och betsel på en äldre, stadigare häst, men under de få ögonblick som beböfdes till detta, hade vattnet redan stigit till en sådan höjd att det var omöjligt att rida igenom det och man måste dertöre uppgifva försöken. Nu uppsökte enhvar de ställen, hvarest man hoppades kunna vara bäst i säkerhet. Så hade 7 familjer samlats i en gård som tillhörde en bonde vid namn Jörgen Krifor. Gården låg temligen högt, men vattnet nådde likväl snart upp och trängde verkligen också in i rummet, så att man måste taga sin tillflykt till ett litet) något högre liggande rum, hvarest de nödställde slutligen hade lyckan att bli frälsade. Emellertid måste ju tillståndet under slika förhållanden vara ohyggligt. Stormens tjut och böljornas brusande, knakandet i tak och väggar samt de stackars kreaturens vrålande blandades till en jämmerkör med de 7 familjernas klagan och böner. I närheten af denna gård låg en skola, bvarest samlades omkring 100 personer. Skolan hölls i början alldeles torr derigenom att skolläraren tätade till dörren invändigt. Men en man kom vadande och bröt upp dörren och nu störtade vattnet in samtidigt med honom. All passage skedde sedermera genom fönsterna, hvarigenom de kommande blefvo indragna och fördelade omkring på vinden. Härifrån iakttogs äfven omgifningarne och vattnets rörelser. I skolans närhet bodde en gammal smed med sin hustru och sitt enda barn, en vuxen son, den gamle mannen ville ej öfvergifva sitt hus och flykta till skolan, ehuru de två andra gerna ville det: Ja, vill far inte gå, så ska du också stanna hos oss, sade hustrun till sonen och han stannade. Då stormen nu rasade på det förfärligaste och vattnet hade stigit upp till skolans fönster, såg man sonen arbeta sig fram mot skolbuset genom vågorna. Han hade hunnit nästan fram och sökte så att nå hän till ett äppleträd för att bålla sig fast dervid, men i detsamma kom någonting farande, buret af storm och böljor. Det slog honom omkull och hafvet sköljde honom bort. På långt afstånd derifrån fann man derpå hans lik. Förut hade man funnit hans faders och moders döda kroppar. Hela familjen är utdöd. Af alla smedjana invånare räddade sig endast en gammal dräng. I skolans närhet bodde likaledes en bonde, som i fjor blef skadad. Den gången skulle jag gått bort med detsamma, sade han, ty sedan den tiden har jag aldrig varit riktigt rask eller duglig till något. Från skolans gafvelfönster såg man taket falla at hans hus och honom sjelf springa omkring på den nakna vinden, än vridande händerna, än liksom ropande neråt trapporna på sin familj, in slingrande sig fast vid huset för att icke blåsa bort. Till slut tycktes han förlora fattningen, han satte sig ner, knäppte ihop hänlerna och syntes nu lugnt afvakta dödens ankomst. Det var en gripande syn. Man lemnade fönstret och då man nästa gång såg dit, voro han sjelf, havs hus och alltsammans försvunna. Midti denna olycka förekomma emellertid kxompel på underbar räddning. En man hade emte sin hustru och sin lille son vakat hela eka Lr ff 3