Göteborgsposten – 27 november 1872, sida 1

örversrämningarne i Danmark. (Korrespondens till Göteborgs-Posten.) Köpenhamn d. 22 November. Allaredan straxt efter den förtärliga orkan, som i förra veckan äfven lät sina storm ilar hvina genom Köpenhamns gator, hörde man rundtomkring från hela landet underrättelser, hvilka häntydde på att ovädret på andre ställen å Danmarks kuster varit värre än här. Det berättades till och med redan enstaka scener och uppträden, hvilka voro så förfärliga att tanken upprördes vid att dröja vid dem. Ja, man skakade på hufvudet ät dessa berättelser och ansåg dem för ötverdrifna. Nu då pålitliga detaljer föreligga frän alla de härjade nejderna, kan det, dessvärre, ej längre betviflas, att på mera än ett ställe förefallit så skakande och ohyggliga händelser, man gerna kan tänka sig och att ötversvämningen varit en så stor nationalolycka för landet att åtminstone de sista årbundradena ej kunna uppvisa maken dertill. För att icke tala om de många hundrade fartyg hvilka etrandadt på våra kuster eller förolyckats i våra farvatten har sjeltva landet lidit oerhördt. Mångfaldiga menniskor, både män qvinnor och barn, ha blifvit begrafna i böljorna tillsammans med sina boningar och all sin egendom; stora landssträckor äro nu, då hafvet åter har vikit tillbaka, betäckta med alnshög sand eller också till den grad genomdränkta af saltvatten att desammas odling åtminstone på de närmaste åren ej kan gifva något resultat; den skada som städer, hamnar, hus och gårdar ha lidit, uppskawtas till millioner, många familjer äro husvilla och ännu flera ha förlorat allt hvad de egde. Några episoder från olycksdagen kunna bäst ge en föreställning om huru valdsam den naturhändelse varit, hvarom nu är frågan. Sålunda ligger det i närheten af Naskov en socken som heter Gleslunde och som fordom var en af de vackraste i landet. Nu är den alldeles ödelagd. Stormfloden vältrade sig söderifrån en hel mil öfver landet och öfversköljde till och med sträckor, som lågo 12 fot öfver det dagliga vattenståndet; i hela socknen ha endast omkring tio gårdar blitvit skonade och största delen af socknen har varit betäckt med vatten till 10 fots höjd. På dessa ställen är naturligtvis allting bortsköljdt och spårlöst försvunnet; med säkerhet känner man att 26 af socknens invånare drunknat och måhända ha ännu flera, om hvilka man saknar underrättelser, funnit en graf i vågorna. Halfön Humningen, som mot söder skjuter ut Ostorsjön, är ännu fullständigare öfversköljd och blir väl svårligen någonsin land mer. Alla nvånarne ha drunknat; hela familjer, man med hustru och sex till sju barn, äro spåröst försvunna, uppslukade af vågorna. Från Röbytrakten berättas ett par förfäriga skräckscener. En man och hans hustru lyktade från vattnet upp på taket till deras hus, nen floden steg, man såg dem med döden for igonen trofast hälla hvarandra i banden; då omnade huset, böljorna ryckte hustrun med ig på den del af huset, som försvann i Öster