Göteborgsposten – 27 november 1872, sida 1

made sig. Denna naturrevolution har i sjelfva verkot nog på mer än ett ställe frammanat tanken på syndafloden. Under alla förhållanden är det säkert att en nationalolycka öfvergätt vårt land, en olycka, hvars följder sent skola försvinna. Husen kunna åter uppbyggas, de lidna förlusterna, som naturligtvis komma att hårdt trycka på fiskare och annat småtolk, kunna göras mindre kännbara genom privat och offentlig välgörenhet, men lång tid skall förgå, innan de sanduppfyllda markerna åter skola kunna bära spanmål, om de ens någonsin vidare kunna uppodlas. De första dagarne efter stormen trodde man icke, att olyckan hade varit så stor, som det nu visar sig att hon var. Sedan man emellertid erhållit visshet om, i hvilken förfärlig utsträckning hon härjat nästan alla landets trakter, söker man på allt möjligt sätt att komma de skadade till hjelp. Samma centralkomits, som efter det senaste kriget bildade sig för att insamla bidrag till de sårade och de stupades anförvandter, har åter trädt i verksamhet och till denna har på några få dagar influtit inemot 100,000 rdr danskt; äfven en mängd andra insamlingar äro öppnade, man skall upprätta bazarer och gifva konserter, bland annat en under drottningens ledning, vid hvilken i industripalatset skall utföras kantaten vid utställningens öppnande, allt till förmån för de ötversvämmade. Teatrarne ha redan gitvit föreställningar, hvarvid hela inkomsten användts till samma välgörande ändamål och alla andra förlustelse-etablissementer följa i teatrarnes spår. På de större herregodsen ha många af egendomsherrarne gifvit befallning om att böndernas hus skola återuppföras på godsets räkning och på det hela taget utvecklar sig den bekanta, danska välgörenheten efter en storartad måttstock. Men huru mången redlig sträfvan, haru mången arbetsam familj går icke i alla fall förlorad genom denna exempellösa olycka! Paul Pry.