Göteborgsposten – 26 november 1872, sida 1

boktryckarens namn och adress stod der. Och under det man spekulerade och undrade öfver detta tillkännagifvande, vandrade Richard Redmayne på Londons gator och såg efter sin dotter och hennes förförare. Han visste ej ens namnet på den man han ville finna. Hanna Redmayne hade aldrig kallat sin hyresgäst annat än mr Walgry, och det var såsom mr Walgry hon beskref honom för sin svåger. När hon ombads att skrifva namnet, gjorde hon åtskilliga vilda försök dertill, men fördjupade sig alltid i en labyrint af konsonanter. — Huru skulle jag kunna stafva hans namn, utbrast hon slutligen, då jag aldrig sett det skrifvet någonstädes. Jag vet att han kallades Walgry, men det är också allt. Det var således efter man benämnd Walgry som Richard Redmayne hade att söka. Det fanns ej mycket som kunde utgöra en ledning för honom i hans efterspaningar, och den man som fordom gått och gällt under namn af Hubert Walgrave fanns ej mer till under det namnet, hvilket ersatts af H. W. Harcross, Q. C., Grosvenor-Place. Hubert Walgrave var borta och H. W. Haroross återstod, allmänt känd såsom den man hvilken gift sig med gamle Vallorys dotter. Det är ej nödvändigt att vi länge uppehålla oss vid dessa sorgliga dagar. Den starke man som återvändt från sin tväåriga landsflykt, full af stolthet och triumf. hade ännu ej blifvit fullkomligt nedtryckt, ty han var af ett i stoff som ej så lätt kunde nedtryckas; men det mörkbruna håret hade grånat, skrynklor hade samlat sig kring ögonen och ett utseende af trötthet låg i hans ansigte, liksom