Göteborgsposten – 26 november 1872, sida 1

2 (öteborg den 26 November 1872. Tidningon Framåt uttalade nyligen de förväntningar man inom Eslöfsbygden hyser om den Åupplysto konung-, hvilken bestigit Sveriges tron. Möjligen hade dock dess röst förklingat ohörd i rymden om icke en större medbroder börjat dryfta samma ämnen. Punkterna blefvo derigenom föremål tör öfverläggning i vidare kretsar och Framåtsförboppningar vunno somligstädes bifall, annorstädes motsägelse. Från den egenskapen att vara en särdeles upplyst man, som tillkommer vår regent, synes oss med skäl slutföljder kunna dragas om den allmänna rigtningen af hans regeringssystem. De särskilta handlingarne inom detta skola otvifvelaktigt bära samma pregel som hans personlighet, nemligen pregeln af ett ljust förstånd och af ett rikt och varmt intresse. För djerft toråe deremot vara att deraf sluta till att just den ena eller andra speciella regeriogsåtgärden straxt skall träda i verket såsom foljder af denna hans allmänna bildning. Och ett par utaf Framåts förboppningar voro tillika at en så blandad svärmisk och radikal beskaffenhet att det måste väcka läsarens förundran, det ej såsom en 6:te punkt följde en lörväntan att vår Lupplyste konung snart skulle införa den republikanska statsformen.I det valspråk, konung Oskar såsom regent antagit, — brödrafolkens väl — ligger emellertid, efter vårt förmenande, en anvisning om det mål, till hvilket den nya styrelsens arbete främst kommer att syfta. Konung Oskars regering vill såsom en bland hufvuduppgifterna för sin verksamhet upp: ställa borttagandet af de stängsel, hvilka nu skilja brödrafolken från hvarandra. Den vill alt arbetet för medborgarnes väl mom de riken, som äro förenade under konung Oskars spira, måtte blifva ett samarbete. Den önskar att skandinaviska haltön måtte i kommersielt hänseende blifva ett, såsom den det är i geografiskt afseende och såsom den borde vara i politiskt, om ej fördomar och en genom århundraden skiljaktig historia drifvit de närbeslagtade grenarne af samma folkstam ia på hvar sin olika väg. Valet at de statsrådsmedlemmar, som vid konungens resa till Norge äro honom följaktige, antyder att sådane ämnen som de nyssnämnde der skola förhandlas, och säkerligen ha i de sammansatta statsråd, hvilka sistl. Onsdag och Fredag höllos i Kristiania, redan förekommit otvorläggningar af större vigt än om tördelningen af kostnaden för de nattäg som skola inforas på jernvagelinien Laxä-Charlottenberg eller om utnämnandet af ombud för att uppgöra den myntkonvention, som utgör en gifven följd af den nyss åtskiljda skandinaviska myntkomitöns betänkande. Redan länge har det för insigtsfulla och fördomsfria män inom de båda brödraländerna varit klart att en ändring i bestående förbållanden måste ske, såvida ej lagsuftningen skulle hindra utvecklingen af de ömsesidiga törmåner, hvilka de bäda grannstaterna kunna hemta af det läge, naturen åt dem anvisat, och af den union — låt vara att denna mera är en personalunion än en realunion — i hvilken statskonsten sammanfogat dem. Men mest sedan jernvägsförbindelserna mellan Sverige och Norge nalkades sin fullbordan började ; dessa tankar antaga bestämd gestalt och vunno i ; vid 1868 års riksdag ett uttryck i den motion ! angående detta ämne, som framställdes af Svex riges n. v. finansminister, då endast enskilt E representant. . Med föranledning af det understöd, som j! br Werns framställniog vann hos riksdagen, började frågan nu den vanliga kretsgången s1 mellan embetsmyndigheter, i och för utlåtande i trån deras sida, och det var då som här uttaI ades det ord, hvilket torde innebära svårigj c c r 8 v o d neternas lämpligaste lösning — ordet: tullförning. De åsigter, hvilka i Sverige på ofvanbekrifna sätt trädde upp till förmån för snar ch genomgripande förändring at förhållanlena mellan brödrarikena, vunno i Norge