Göteborgsposten – 22 november 1872, sida 1

Fr re 6 2—— Se sr sot — tt blifvit uppiggade af underrättelsen att några affärsmän i Göteborg redan bildat ett bolag, denämndtStockholms byggnadsaktiebolag och att grundläggarne af detta redan sökt fastställelse å bolagsordningen. Om begge komma i verksamhet, så mycket bättre. Måhända skall hr X., om ban kommer öfver den harmfulla ståndpunkt, hvarpå han befinner sig, för sin del tycka, att Göteborgarne icke behöfva inkräkta på Stockholmarnes byggnadsområde!; men en sådan anmärkning betyder föga. Just det att grundläggarne af Stockholms byggnadsaktiebolag börja i mindre skala, möjliggör en snabbare verksamhet, och det förefaller mig icke otroligt, att detta bolag redan i vår kan gå i författnivg om byggnaders uppförande. På tjenliga tomter är tillgången god, och om än sådana väljas som äro något aflägsna från hufvudstadens medelpunkt, så betyder det föga, då hyresgästerna nu lärt sig att värdera bostäder mod gol och frisk luft äfven om man från sitt hem och till sin verksamhetsplats har ett stycke väg att gå. Ånnu för några år sedan föll det knappast någon familj in att året om bo ute på Djurgården, ehuru der redan då fanns ganska många våningar äfven beboeliga om vintern. Nu äro dessa och flera till, i bus som de senare åren blifvit uppförda, tagna i anspråk. Alhambra, som för några år sedan omoch tillbyggdes af hr Vasseur, då han trodde på möjligheten att kunna konkurrera med Hasselbacken och hr Davidson, skall nu förändras till sommaroch vinterboningar och kommer ganska säkert icke att sakna hyresgäster. I sällskap med en främling besökte jag häromdagen en at hutvudstadens minst påaktade, men i afseende på sitt syftemål mest välvilliga skolor, hvilken alltsedan den för c:a 21, år sedan öppnades har synnerligen intresserat mig. Den är belägen temligen långt borta på Söder, i en anspråkslös lokal och bär det föga inbjudande namnet Å?Örasskolan i HornsFroken-. Ganska så inom hufvudstaden torde erinra sig att denna skola finnes till, och jag har icke sport, att då några resande ankommit hit för att studera hufvudstadens undervisningsväsende, de blifvit förda ut till trasskolan — och deri har man utan tvifvel så tillvida förfarit klokt, som den icke åtnjuter någon slags uppmuntran från kommunens sida, och lyckligtvis icke står under någon officell kontroll, utan har helt enkelt karakteren af ett enskildt välgörenhetsverk. Trasskolan i Hornskroken hade fortgått några månader, då den plötsligt omfattades med stort intresse, isynnerhet sedan en af hufvudstadens läkare -skref om den varmt och vackert i Aftonbladet. Några månader senare annonserade folktalaren Leufstedt, att han skulle hålla ett föredrag om läseriet — rätteligen emot läseriet — och inkomsten af detta föredrag skulle tillfalla den nämnda trasskolan. Men dess föreståndare, hr J. O. Lindgren, skyndade förklara att han icke kunde mottaga den gåfvan. Nu blef uppståndelsen stor. Hans åtgärd vittnade, sade man, om grot otacksamhet. Oklok var måhända hans vägran — oegennyttig var den dock obestridligen. Emellertid drabbades både skolan och dess nitiske föreståndare af allmänhetens ogunst. Det af hr Leufstedt lemnade bidraget blef grundplåten för en ny trasskola för flickor, hvilken dock erhållit ett mera behagligt namn. De som från början intresserade sig för den förstnämnda skolan göra det ännu, utan all ostentation, och den fortgår i sin verksamhet i ett godt syftemål. Endast sådana gossar mottagas af hr Lindgren till undervisning, hvilka, eburu späda till åldern, redan beträdt brottets bana, som ofta i tidningarnes rättegångsafdelning omnämnas under rubriken vunga brottslingar, äro väl hemmastadda i polisen, i rådhusrättens brottmålsafdelning och i stadens häkte, samt för ofta upprepade tjufverier många gånger agats. Goesar af denna sorgliga kategori uppletas af hr Lindgren, er bjudas inträde i havs skola, som rymmer utar svårighet 30, och flera ville ban mottaga on han för deras beklädnad och föda, då de be söka skolan, egde erforderliga medel. I sit eget hem vårdar han ständigt tio — företrä desvis de mest vanartiga, hvilka just derför tarfva den oafbrutna tillsynen. Dessa och d öfriga ega full frihet att gå och komma nä de så för godt finna, emedan han erfarit, at allt som får karakteren af arrest mera mot verkat än befordrat hans moraliska inflytand på dem. Alla gossarne — i regeln höljda trasor när de först mottagas — erhålla bjelp liga kläder och ha de före inträdet i skola gjort sig kända för stor vanart, anmärke al far sn Iansas färsvinnanda has traktnq