Göteborgsposten – 22 november 1872, sida 1

A UU ———WW— Allt var tyst och stilla; dagens arbete var slutadt, det var just den lugna stund före qvällsvarden då till och med tant Hannas tunga hvilade under det hon satt med hopknäppta händer och slumrade, medan onkel James satt bredvid och rökade sin pipa. Fönstret till hvardagsrumwet stod öppet, han gick sakta fram öfver gräsmattan och blick-de in. Ja, hans bror och svägerska suto verkligen just i de ställningar han föreställt sig: James Redmayne rökande med högtidlig min och benen utsträckta på en stol samt en stor silkesnäsduk utbredd öfver knäna. Hin såg äldre och mera sorgstämd ut, tyckte Richard Redmayne. Tant Hanna satt i sin länstol och sof. Äfven Hennes ansigte tycktes bära spår af sorg. — Om jag ej sjelf tagit gräsväxten i skärskådande, skulle jag af Jims ansigte ha dragit den slutsatsen att utsigterna för höskörden varit dåliga, sade Richard Redmayne för sig sjelf. Men hvar var Grace? I sitt eget rum, kanhända, sysselsatt med sömnad, eller också kanske läsande en roman inne i förmaket eller ute i trädgården. Han såg sig om, men kunde ej upptäcka någon ljus klädning fladdrande bland buskarne eller mellan de gamla äppleträden. Det oroade honom något. Men dröjsmålet skulle väl blott räcka ett par minuter. Hon var säkert nära till hands och skulle flyga emot honom utom sig af glädje vid ljudet af hans röst; men han hade längtat så mycket