Göteborgsposten – 22 november 1872, sida 1

reembetet och intill sistförlidne Måndag vid middagstiden, då det blef bekant, att afven högeta domstolen ogillat de Hultgrenska besvären, bar hr X. befunnit sig i en spänning, som ytterst menligt inverkat på hans digestion. Han hade i sin egenskap af politisk impresario ansett sig skyldig att medelst tyngden af hela sitt moraliska inflytande inverka på högsta domstolen, hvartill ban i detta speciella fall i ansåg sig fullt berättigad. Han iå i icke ett ögonblick att domstolen skulle stödja sig på hans auktoritet, hvilken hvilade på den mest opartiska grundval, och i känslan af att han drof en rättfärdig sak, tvekade han icke heller att pigga upp högsta domstolen med förhällningsorder af den mest närgående beskaffenhet. Trotsande den svåra stormen som rasade hela Måndagen, begaf sig hr X. vid middagstiden ut, stretade öfver Norrbro till Mynttorget och inträdde 1 kanslibuset, der han snart mottog underrättelsen att högsta domstolens beslut gått i motsatt riktniog med hans vilja. Han stod som trässad at åskan. Häpnaden öfvergick i vrede; han återfick lyckligtvis snart målföret och yttrade med den djupaste basstämma som står honom till buds: Ja-så! Man har således vågat göra mig emot. Nå ja, lycka till! Högsta domstolen har förklarat statsrådet Bergström lagligen vald; men Andra kammaren skall utvotera honom, då han der gör sitt inträde. Det skall jag bli man för — ehuru det är synd om karlen i öfrigt. Men huru bestraffa de fyra ledamöterna i domstolen, som vågat trotsa mig? Jo, dem ska vi pricka i opinionsnämnden. Vi skola lära de gunstige herrarne mores och visa dem på ett fint sätt följden af att vara genstöriga. Hr X. slutade sin vackra monolog med följande om stor högsinthet vittnande ord: Det fattade beslutet måste anses som en ytterligare utmaningshandske åt ett parti, hvilket visserligen icke ännu ådagalagt någon fallenhet för att hämnas, men som icke allt för mycket borde frestas till att göra det. Häraf kan ni lätteligen fatta huru djupt sårad hr X. är, och äfven huru dylika herrar skulle bete sig och huru lyckligt landet skulle bli, om de komme till makt. Generaldirektörerna Troilius och Roos hafva på regeringens befallning afrest till Kristiania för att med dervarande vederbörande rådpläga om de särskilda anordningar och kombinationer, som redan blifvit eller ytterligare kunna blifva ifrågasatta för anordnandet af de tillämnade natt-tågen på stambanorna äfvensom för postbefordringen till och från utlandet. Klart är, att inrättandet af expresståg i oafbruten fart på de svenska stambanorna tillskyndar svenska statskassan en högst betydligt ökad utgift. Då medelst dessa expressgifvet att bidrag till omkostvaderna derföre skall af norska statsverket lemnas. Svärigheten dervid är dock att bestämma detta bidrags rätta belopp, så att å ingendera sidan en oskälig uppoffring göres. För närvarande bekostar norska statskassan tre ångfartyg för postbefordringen mellan Kristiania och utlandet, samt omvändt, men erhåller och afsänder dock endast tre gånger i veckan utländsk post. Medelst de oafbrutna expresstågen till och från Malmö skulle post dagligen atgå från och anlända till Kristiania. Man fioner således lätt huru stor fördelen är för Norge, om dylika tåg utsträckas till Kristiania; men, som sagdt är, omkostnadsfördelningen är den kinkigaste punkten. En annan svårighet är expresstågens ordnande, så att de ankomma till och afgå från de vigtigaste punkterna, Stockholm, Göteborg och Kristiania, på de för affärsrörelsen mest lämpliga tider, enär denna anordning väsendtligen betingas af postbetordringen i Köpenhamn och tillmötesgåendet i detta fall från Danmarks sida. Den här befintliga bostadsbristen, föranledd af den ständiga inflyttningen, under det att på de sista åren blott ett ringa antal nya hus blifvit uppförda, gaf anledning till att här bilda ett större byggnadsbolag; men just det att bolaget genast ansågs skola tilltagas i så stora dimensioner, medförde omgångar och dröjsmål, och svårigheterna ökades att finna, icke kapitalister, utan praktiska ledare af det stora företaget. Gången af företaget blir sannolikt den, att sedan aktieteckningen lätt verkställts, så uppstå tidsödande öfverläggningar huru bolaget skall utföra den vackra iden, der vid som vanligt de som minst förstå tala mes och kasta sig in på frågor af underordnat vigt, med förbiseende af det vigtlgaste — snabb beslutsamhet. Det är möjligt, ehuru föga troligt, at grundläggarne af det otvannämnda bolage tåg äfven norsk post skall befordras, är det