Göteborgsposten – 22 november 1872, sida 1

alltsammans och en afskrift af det bref hon skref till mig då hon begaf sig bort? — Då hon begaf sig bort! upprepade fadern strängt, då hon begaf sig bort! Jag trodde att jag lemnade henne i or vård, Hanna Redmayne? — Och Gud må veta att jag tog vård om henne, Richard. Men kunde jag hjelpa det, då hon hade hjerta att bedraga mig — att en mörk morgon smyga sig bort utan att lemna ett spår efter sig som kunde antyda hvart hon tagit vägen? Men säkerligen måste ni ha fått brefvet? — Jag har ej fått något bref efter det jag fick rörande humleskörden. Jag var ute på resor så att bref ej kunde träffa mig, och jag trodde min dotter vara i säkerhet hos er. Tror ni att jag skulle ha lemnat henne, qvinna, om jag kunnat töreställa mig något sådant? Han sjönk tungt ner på en stol och betraktade dem med dystra blickar. Han som fem minuter förut varit full af lif och ifver tycktes nu vara förvandlad till en stenbild. — Hvad har blifvit af mitt barn? sade han i samma stränga anklagande ton. Börja med början. Hon är ej död, men hon är borta. När begaf hon sig bort och huru? — Den 11 sistl. November smög hon sig hemligt bort en morgon vid sjutiden, under det vi alla voro i full sysselsättning. Men hennes bref skall säga er det mesta. Vi veta så litet. Mrs James gick till ett bord, på hvilket stod ett stort mahognyskrin som hon låste upp och ur hvilket hon fram