det ej gick honom väl i händer. Mindre teatern gör äfven goda affärer. Egaren af densamma, hr Hammer, briljanta, hvilket ock tillhör hans yrke i öfrigt. Löftet att förändra salongen, så att den för de besökande blef mera beqväm, har visserligen icke infriats; men hr Bergström uppträder der och — drager folketilltyllest. Hyllande den gamla regeln: Man återkommer alltid till sin första kärlek — en regel som dock ej alltid följes — har hr Rodhe återkommit och uppträder med sin trupp på Ladugårdslandsteatern, som han för en kortare tid byrt af hr Zetterbolm. Om han gynnas af publiken, så förtjenar den för sin öfverseende välvilja loford. Sjelf har hr Rodhe på äldre dagar blitvit än mera brysk än förr utom scenen, att döma af bans uppträdande mot hr Zetterholms högra hand, hvilken funnit sig nölgad instämma hr Rodhe till Stockholms rådhusrätt för handgripligheter af det slag hvartll bildade personer ej böra göra sig skyldiga. I Blanchs kaf är ondt om plats för dem som komma dit vid niotiden. IIverje afton måste Lumbyes Drömbilder?, utförda mänga tusen gånger, återgifvas minst två gånger, annars blir icke den i ordets fulla bemärkelse rinrökta publiken nöjd. Berns salong, med vidhängande gallerier och sidorum, är ötverfylld hvarje afton och vid tiotiden är hela lokalen, likasom i Blanchs kafe, förvandlad till något som erinrar om våra vördade förfäders rökstugor. En aktad rådman — jag tror ban skipar rättvisa i Falköping — som härom dagen kom hit upp för att njuta af Stockholmslifvet koncentreradt, fick med svårighet en biljett till Stora kungliga teatern, fjerde raden på sidan, så utsåldt var der. Efter slutadt spektakel fördes han till Blanchs kafe, och i brist på sittplats drack han sin tuting stående. Derifrån fördes han i Berns salong, arbetade sig fram rundt om uppe och nere, fick ingen sittplats, drack stående tutingen n:r 2 — och anmärkte derefter till sin ledsagare, mycket allvarligt: Jag tror bestämdt att ingen Stockholmare vistas hemma om nätterna. Göran. —?A—— ————— —— see —