Göteborgsposten – 11 november 1872, sida 1

Article Image
å borde man icke heller förgäta burfoglarna, wilka mer än de fria kunde fordra menniskans omvårdnad. Af egen erfarenhet visste tal., att bärutinlan ielas ganska mycket. Så hade han en gång sett en papegoja, som i sitt hemland är van vid 30? värne, vara hänvisad att tillbringa en nordisk vinter i en kall trappgång. Af naturen danad att knappra på nötter och andra hårda saker, hade hon fått bålla till godo med gröt. Äfven kanariefogeln, som synes i hvartannat fönster, vanvårdas ofta. I fritt tillstånd lefver han af smärre frön och insekter, men såsom fånge får han nästan intet annat än kanarifrö. Sand, som är honom till samma nytta som våra tänder för oss, ger man honom sällan; bättre än att gifva honom socker vore att gifva honom kalk och dessutom vatten till ett uppfriskande bad. Har menniskan rättighet att hålla foglar i bur, så bör I hou besinna, att hon äfven har skyldighet att! göra deras fängelse så angenämt som möjligt genom i en efter deras natur afpassad vård. — Ial. hade i ämnat att förevisa flera ovanliga foglar ur sin Samling, men hade af väderleken hBisdrats från att medi föra flera än tvenne: en slags härmfogel (Barita leuconota) från Nya Sydvales, något slagt med vår kråka, samt en glansstare från Sydafrika. Om dessa nämnde tal. det mest utmärkande hos hvardera. Nöjsamt vore att höra den förra om morgnarne sjunga melodien till: Här dansar jag med lilla vännen min c. Sedan derefter seminarister afsjungit ett par sånger, uppträdde hr Hedlund och höll ett mycket anslående föredrag, hvars grundtanke var, att man icke blott borde vara vänligt sinnad mot småtoglarne, utan äfven mot hela djurvelden. Tal påpekade den sanningen, att våra tama djur fordom varit vilda samt att de nuvarande s.k. vilda djuren genom lämplig behandling kunna bli tama. Att många djur äro ytterst skygga för menniskan, är ej. underligt, då de i henne ha sin värsta fiende, som ofta utan skäl utrotar dem. Hos flera djur märkes en sträfvan att komma i gemenskap med menniskan och njuta hennes skydd. Elgen, förföljd af vargen och plägad af hunger, söker ofta räddning vid menniskoboningarne, men möter oftast en lika grym fiende, som den ban undflyr. Detta djur kan lätt tämjas; att det fordom auvändts som dragare, bevisas ueraf, att det lärer finnas ett bref af Karl IX, hvaruti det förbjudes att begagna elgar för flykt från Sverige till Norgo. De äro nemligen snabba uragare, men vilja svårligen följa landsvägen, utan taga allehanda för den åkande ofta obehagliga genvägar. Likaledes kunde man hos rapphönsen märka en benägenhet att närma sig menniskan. Tal. hade sjelf erfarenhet härutinnan och omtalade en rapphönshistoria från sin gård å Hisingen och denna var både nöjsam och lärorik. Åskilliga andra tämningsförsök med olika djur berättades också för de uppmärksamt lyssnande unge åhörarne, som efter föredragets slut yttrade sitt bifall medelst lifliga handklappningar och bravorop. Åter en sång at seminaristerna; så ett musikstycke på — lergök, uttördt af läroverksadjunkten hr Hasselrot mästerligt, kanske oofterhärmligt. Till slut blåste ofvannämnda qvintett musiken till sällskapets sång. nt ——L Diskussionsmötet inom arbetareföreningens medlemmar å slöjdskolan i går aston var talrikt besökt och meningsutbytet särdeles lifligt. Tullvaktm. H. J. Svensson hade till diskussionsämne inlemnat frågan: Hvad är orsaken till den rådande bristen på bostäder för arbetarebefolkningen? lir S. trodde sig ej sjelf kunna lemna fullständigt svar härpå; trodde dock att orsaken möjligen kunde härflyta från den stora inflyttningen af arbetsfolk.från landet, stegrade priser på bygnadsvirke i anl. af vår dåliga lagstiftning, som tillåter nedhuggandet och utskeppning af ungskog, hvaraf följer att byggnadsföretagen blifva mindre lonande, oaktadt hyrorna stegrats. Andra tal. ansågo att bostadsbristen och de förhöjda hyrorna hade sin grund uti de inträffade arbetsinställningarne och de i följd deraf förhöjda arbetslönerna, stegrade priser på alla bygnadsmaterialier, den nya byggnadsförordningens tillämpande och sundhetsnämndens kanske alltför stränga utdömande af bostadslagenheter. Några tal. trodde dock, att ioga redbara personer hittils behöft sakna bostäder, utan vore det sådana, som varit kända för oordentlighet vid hyrans betalande, hvilka egentligen haft denna erfarenhet. Flera tal. framhöllo såsom medel emot bostadsbristen, att arbetarne böra sammansluta sig för att bilda en kassa, med hvilken de kunna uppföra arbetarebostäder och voro öfvertygade, att stadsfullmäktige skulle visa dem tillmötesgående för att erhälla tomter, äfvensom att lån skulie af bättre bemedlade kunna erhållas; man borde följa Köpenhamns föredöme härutinnan och genom enighet skulle ett godt resultat kunna vinnas. Senare på aftonen sammanträdde de här närvarande medlemmarne för att diskutera ett redan utarbetadt förslag till stadgar för medels samlande till arbetarebostäders uppförande. I Göteborgs Sparbank ha under sistförflutna veckan insatts i 340 poster 19,031 rdr 50 öre och uttagits i 147 d:o 8618 rdr 57 öre. Vestkustjernbanan. Af de bestämmelser för denna jernvägs tekniska utförande, som det uppgjorda entceprenadkontraktet innehålla, anföra vi efter N. Hall, Tidn. följande: Jernvägen skall hafva samma spårvidd som statens och få skenor af minst 19 engelska tå vigt pr engelsk fot. Alla broar och trummor skola uppföras af jern eller sten. Stigningar få ej öfverstiga 1 fot på 100 och kurvor ej hafva mindre radier är 1,000 fot. Linien skall börja vid Helsingborg, passera Engelholm, Halmstad, Warberg och Kongsbacka samt sluta vid Göteborg. I händelse den ej berör Laholm NUR TU SltL

11 november 1872, sida 1

Thumbnail