Göteborgsposten – 11 november 1872, sida 1

varit borta. Han hade låtit de två ifrågavarande personerna fritt följa sina egna tycken, under det han sjelf gjort bästa möjliga bruk af sin korta frihet. Hans äkta hälft gaf nonom en skarp tillrättavisning. — Jemt hängde efter! utropade hou. Jag tillät aldrig någon att hänga efter henne då jag såg det och jag måste säga att jag alltid fann mr Walgry uppföra sig såsom en fullkomlig gentleman, Naturligtvis visade han Grace någon uppmärksamhet; hon är en vacker flicka, och det är klart att hon ej förbises alldeles på samma sätt som en helt vanlig. Men jag tror ej att han någonsin sade ett ord som kunde kallas för dårskap till henne eller på något sätt uppförde sig på ett för en gentleman opassande sätt. — Om du säger så, Hanns, tviflar jag ej på att du har fullkomligt rätt i dina åsigter, svarade mr Redmayne fogligt. Jag tycker bara ej om att se Grace hänga hufvudet, det tyckes alldeles icke vara naturligt. — Det är svaghet och ingenting annat, James. Om hon endast ville dricka det humleth jag tillreder åt henne skulle hon återfå sin styrka hastigt nog. Det finnes ingenting helsosammare än en kopp humlethå hvarje morgon. Men flickor äro så motsträfviga i sådana afseenden och tänka att medicin skall vara söt som sockerpullor. Dermed upphörde diskussionen. Graces helsa tycktes föränderlig. Hon såg somliga dagar friskare ut än andra, gjorde till och med små bemödanden att qväfva sin sorg, untog ett utseende af liflighet och glädtighet, men försjönk derefter tillbaka i sitt svårmod. Då hon tillfrågades om sitt befinnande af sin tant eller onkel, sade hon att hon hade