Göteborgsposten – 9 november 1872, sida 2

Från Uufvudstaden. Konungen har åtagit sig att vara Svenska slöjdföreningens högste beskyddare och hertigen af Dalarne har blifvit utsedd till föreningens försto hedersledamot. — Frimurareordens högsta grader hade i Onsdags afton i ordens hus på Riddarholmen sin första sammankomst sedan konung Carls död, hvarvid konung Oscar II installerades i sin pya värdighet som stormästare öfver de förenade rikenas frimurareloger. — Lars Hjorisbergs hundraärs södelsedag d. 22 d:s kommer att å kungliga teatern festlighållas. berättar Aftonbladet. — Grosshandl. A. W. Frestadius och diroktören Frenckel ha, säger -Aftonbladet?, hos drätselnämunden i Stockholm deponerat den för spårvägars anläggande derstädes bestämda summan af 15.000 1dr. — ÅA börsvåningen i Stockholm var i Thorsdogs afton anordnad en festlig tillställning, svin väl räknada åtminstono ett halft tusental deltagare al skilda samhållsklaeser, hvilka alla önskade frambära utryck af bjentlig vänskap och tillgilveubet för den värderade skådespelaren Svante Iledin, som nämnde dag tyllde sitt 50:de år. Rörande denna fest meddela vi eter Stockholms Dagblad följande närmare deta jer: dan vid inträdet i den rikt upplysta Stora börssalen möttes man af Svantes bild, som lagerkransad var anbragt på midtelpartiet af salens längägg. Der bredvid var på en estrad uppställd en kild stol för hedersgåsten. Efter det supe blifvit serverad uppträdde br Iledberg och föreslog i värd ordaiag, dels på vers och dels på prosa, en skäl för Svante Hedin, hvars egenskaper både som menniska och skådespelare, talaren på ett lyckligt sätt framhöll. Sannt och träffande yttrade han, bland annat, att man, jemte löjet på lappen och pilen i handen. städse hos sestens föremål vant sig spåra tåren i ögat och det varmt klappande hjertat. Till sist ösfverlemnade talaren till hr Hedin en gåfva från deltagarne i festen, hvilken gåfva bestod af en silfverpokal, ett synnerligen väl utfördt arbete från juvelerarefirman L. Larson i Stockholm. Å pokalens ena sida lästes orden till Sven Auders Ifedin, å den andra den 7 November 18127. Hr Hedberg slutade med att höja ett lefve för Svante Iledin, hvilket lefve ätföljdes af niofaldiga hurrarop samt tanfarer. Ilärförutom dels upplästes dels afsjöngos verser af blandadt skämtsamt och allvarligt innehåll: af hrr Jolin, O. Strandberg och G. Fredriksson m. fl. Den glada festen, deri alla med lif och bjertlighet deltogo, fortgick ännu vid midnatt. Utan att gå grannlagenheten för nära, torde vi få tillägga att, förutom dem som deltogo i den fest, hvilken har ofvan i korthet omnämnts, lyckönskningar, gåfvor och buketier under dagens lopp till den afhållne semtioåringen ingingo från ett stort antal af de många, som tillhöra den vidsträckta vänkrets Svante Hedin genom sina ovanliga umgängesgåfvor vetat förvärfva sig. Särskildt må nämnas att ett tjugutal af den uppburne artistens vänner deponerat ett kapital af 20,000 rdr i ändamål att räntan deraf skall halfårsvis med 500 rår till br Hedin under hans återståeude lifstid utbetalas. um—U— —