Göteborgsposten – 7 november 1872, sida 1

fordrar arbetarens kroppsliga, andliga och intellektuella välbefinnande, som att ha ett hem, om möjligt ett eget, men i alla händelser ett snyggt, ordentligt och trefligt hem. Det är illa nog bestäldt med den saken för närvarande i Paris. De ofantliga nybyggnaderna undor kejsardömet, som skapat icke allenast en stad af palatser, utan, hvad mera är, en frisk, öppen, sund stad, der mortalitetsprocenten på de sista tjugo åren fallit alldeles otroligt, dessa nybyggnader ha likväl haft det onda med sig att öka hyrorna på ett för arbetarne alltsör kännbart sätt. De ha derföre blifvit nödsakade antingen att flytta ut till förstäderna, till den stora stadens utkanter, eller ock att nöja sig med bostäder inne vid stadens mindre och gamla gator, som ej motsvara billiga och rättmätiga anspråk. Den otrefnad, som råder i dessa små, trånga, osunda och smutsiga bostäder, hvilka ändå i förhällande till sin beskaffenhet kosta ganska dyrt, är just hvad som drifver arbetaren ut från hemmet och kastar honom i armarne på dryckenskapen, utsväfningarne, den politiska, socialistiska agitationen. Familjebanden brista och eländet af alla slag är snart fullkomligt. Sätt honom istället härför i tillfälle att ega eller bebo en liten snygg, sund, glad och beqväm bostad, och de dåliga vanorna skola genast försvinna. Han skall finna nöje i att stanna hemma hos sig, han skall glömma vägen till krogen och sjelfva den stojande politiska klubben skall icke ega någon lockelse för honom. För de penningar som han använder på ett dåraktigt och slösaktigt sätt utomhus, skall han istället öka sitt husgeråd eller sina besparingar. I stället sör liknöjdhet och hat, skall han känna sig intagen af sjelfkänsla, förtröstan och aktning för sig sjelf och andra, han skall söka att oupphörligt höja sig och förbättra sin ställning, emedan han it varje ögonblick ser framför sig resultaten at sitt arbete och sitt goda upptörande. Det är i detta relativt komfortabla hemlif, som de engelska arbetarnes företräden ligger framsör kamraternas på kontinenten; men hvarföre skulle icke de senare efter hand komma till samma mål? Man har också på senare tider i alla länder sysselsatt sig med frågan om arbetarebostäder, och äfven på den här ifrågavarande utställningen saknas ej en mängd ritningar, modeller och planer dertill, åtföljda af allehanda kalkyler. Det är mera för kuriositetens skull, än emedan förslaget torde komma till något praktiskt utförande, som ett storartadt projekt at en ingeniör vid namn Jeanne förtjenar omtalas. Han vill bygga två ofantliga monsterhoteller för arbetare, det ena i Boulogner-, det andra i Vincennerskogen i närheten at Geidture-jernbanan och ängbåts-ändstationerna på Seinen. Staden Paris skulle släppa till mark och vatten fritt. För öfrigt skulle ett bolag, grundadt på 30,000 aktier om 1000 francs stycket, uppföra och bekosta byggnaden, dess mredning och möblering, hvilket allt tillsammans skulle gå till 25 millioner francs för hvardera hotellet. Det är inte småpengar, som man fioner, men så skulle också byggnaden kunna inrymma ej mindre än 5600 fullväxta personer och 3600 barn. Den uttörliga planer, som ligger bifogad den särdeles vackra ritningen (uttorlig i allt utom i afseende på sjelfva sifferberäkningarne, som äro tagna nog mycket i klump), upptager jemte den egenttiga bostadsaflaren (rummen beräknade till 15 francs i månaden) allt möjligt till hyresgästernas beqvämlighet; de skulle ha tillgång till möbler, till kalla och varma bad, läkarevård och medikamenter, bibliotek med alla möjliga tidningar, gymnastikoch säktsal, allt fritt, vidare bal-, konsertoch spektakelsalar, ill och med cirkus mot en obetydlig afgift; ill anstalten skulle höra handtverkare at alla slag, som för att tillförsäkra sg en klientel af hela huset skulle hålla sina tillverkningar af västa och billigaste slag; styrelsen skulle drasza försorg om inköp i parti af alla lifemedel; varnen skulle ända ifrån födelsen till sitt 15:de ir skötas och uppfostras samt läras olika yrcen på anstaltens bekostnad; tör de ålderstigna kulle inrättas en vårdanstalt, likasom sparkassa, låneinrättning o. s. v. Den första uppättningen af allt detta beräknar planens uppofsman till 5 millioner. Hans kalkyler äro ör öfrigt, såsom nyss sades, temligen summaiska. De se ut så här: Jtgitter för det hela . . . . . 30,000,000 nkomster årligen .. 2,500,000 går ränta på 30 mill. å 6 4. . 1,800,000 )Ömkostnader 452,000 dumma vinst årligen . . . . . 248,000 Det bör tilläggas att upphofsmannen till 1 oofe 1 — 0 MM — ——e — MO —— —2 — — HKH — rv re