Göteborgsposten – 7 november 1872, sida 1

Klockan ringde innan miss Vallory hann yttra sig vidare rörande denna punkt. Hennes plats hade blifvit utsedd ef Tullion, hvilken reste i samma kupå som sin matmor, för att i händelse af behof vara till hands. Hubert Walgrave förde henne till sin plats, stannade vid kupödörren för att säga ytterligare några ord, tryckte den handskbetäckta handen på sedvanligt sätt och stod med lyftad hatt då tåget satte sig i rörelse. När det hunnit ur sigte, gick han ett par slag fram och tillbaka på perrongen i mycket tankfull sinvesstämning, tog derefter en droska och lät köra sig bort. I trots af allt hvad han sagt miss Vailory, arbetade han denna Lördags eftermiddag ej särdeles träget i sin klients tjenst. Han tycktes lida af ett anfall af lättja och var mycket obeslutsam i afseende på sättet att fördrifva tiden; under en timma försökte han läsa i sina rum vid floden, men kastade slutligen häftigt bort sin bok och gick ut igen utan att veta hvart han skulle taga vägen, tänkte 9) Forts: fr. N:o 259