Göteborgsposten – 5 november 1872, sida 2

Fran Utlandet. Nationallörsamlipgens medlemmar börja återvända till Paris för att tillbringa en vecka i den glada hufvudstaden, innan de börja sessionens förhandlingar. Så skrilver en korresp. från Paris: Det är ganska intressant att samtala med dessa män och att af dom erfara den sinnesstämuing, hvari do återvända till Versailles samt de intryck som trenne månaders samvaro med deras komitenter, i förening med sommarens politiska bändelser utöfvat på dem. Den förherrskande åsigten ibland män af alla opinionsskiftningar tyckes vara först och främst att detta kommer att bli den sista sessionen, för det andra alt, då så är fallet, någonting måste göras för att upprätthålla den närvarande regeringen — hvarmed förstås den nuvarande presidenten. Den enda skilnaden rör sättet, hvarpå detta skall ske. Man har öfvergifvit tanken på ett presidentskap för lifstiden. Man beräknar, att en förlängning af hr Thieres presidentskap för fyra år kan anses motsvara en obegränsad utsträckning i tid af hans makt. Han skall då hafva uppnått 80 års ålder och borde, enligt monarkers vanliga sed, då i alla händelser afgå. Dessa fyra år skola gifva alla partier det rådrum de så mycket önska och emot denna del af regeringens förslag — ty det är icke otroligt, att presidenten kommer att sjelf taga initiativet — skall ingen allvarlig invänning göras. Striden mellan högern och venstern skall utkämpas rörande detaljerna. Här skall regeringen i hufvudpunkterna sannolikt vinna seger, emedan jemnvigten skall hållas af centerfraktionerna, hvilka kunna sänka vågskälen i den riktning regeringen önskar. Det program, som regeringen framstält likt ett känslohorn, är undertecknadt af en viss Monsieur X. och har nu godkänts af Emile de Girardin. Den föreslagna handlingsplanen är denna: Art. 1. Republiken, regeringen de facto sedan d. 4 Sept. 1870, utropas och erkännes som Frankrikes bestående regeringsform. Art. 2. IIr Thiers utvämnes till president för franska republiken under fyra år; han utöfvar under denna titel den i kap. 5 af 1848 års författning bestämda maktbefogenhet och prerogativer. Art. 3. Nationalförsamlingen är permanent. Den skall förnyas årligen med en tredjedel af sina medlemmar. Den första förnyelsen skall ske den första söndagen i Februari 1373. Art. 4. Omedelbart efter granskningen af de i Februari 1873 valde deputerades fullmakter skall en komijtt af 45 medlemmar utses för att föreslå sullständigare organiska lagar och särskildt uttala sig ang. bildandet af en första kammare samt, i händelse af gillande, om sättet för val af dess medlemmar och för dess verksamhet, Det anses vara utan något tvilvel, alt denna monsieur X. ej är någon annan, än Thiers egen kabinettschef, Barthelemy S:t IliJaire. Han inlåter sig, såsom läsaren finner, icke på några detaljer, men man skall verkligen föreslå cn första kammare, bestående al 250 medlemmar — d. v. 6. at omkring tre medlemmar för hvarje departement; dessa medlemmar skola väljas ej allenast at generalråden, utan af alla de ardra officiela kårer, hvilka sjelfve väljas, såsom municipalråd etc. Nedre kammaren ekulle då minskas från 750 medlemmar, det nuvarande auntalet, till 500. Man skall äfven föreslå begränsning af den nu existerande allmänna omröstvirgen, hvilket republikanarne naturligtvis skola ursinnigt motbätta sig; denna begränsning skall bl. a. ålägga valman tkyldighet att vara på viss ort bosatt. Det är märkligt, men de ifrigaste försvararne af den allmänna omröstningen, neml. demokraterna, äro desamma som för 18 månader sedan, då man m2d Kommunen i friskt minne röstade reaktionärt, förnekade den. Om presidenten kan genomföra tauken al en öfre kammare och af sin egen maktbefogenhets förlängning på fyra år, så blir en yt terligare utvidgning af hans prerogativ ound viklig och denna är rätten att efter bebag upplösa nationalförsämlingen, under antagande: alt presidenten icke kan utföra sin plan on förnyandet i tredjedelar. Den öfro kammarens medlemmar utses för tre år, Så långt korrespondenten. IIvad han sä ger, visar tillräckligt hvilken strid som före står, ty de radikala skola naturligtvis uppbjud: alla krafter att förekomma framgången för re geringen. Denna kan dock räkna på majori AAAMA Ä —— — odrägligesto jag vet utt gästa längrehade åre