Göteborgsposten – 5 november 1872, sida 2

sig mest märkbart i Beethovens trio. IIr Gehrman är en veteran bland våra violoncellister. Trots detta ar han full af eld och lif som en yngling. Denna liflighet förleder honom stundom till en och annan öfverdrift; han är i alla fall en mästare på sitt instrument. Ilr Lindberg är en af våra talangfullare violinister och häfdade sitt anseende såsom sådan genom sitt deltagande i aftonens prestationer. — Den första af de populära konserter, som under vintern komma att under br A. Meissners anförande gifvas uti Berns salong, egde rum i går middag. Vid denna konsert gåfvos Beethovens Coriolan-ouverture samt Mendelssobns ouverture till Ruy Blas, begge kända och omtyckta mästerverk. Emellan dessa ouverturer åhördes Maurerische Trauer-musik af Mozart, samt en entreacte ur Rosamunda at Schubert, min dre bekanta kompositioner, som gauska mycket anslogo. Till slut fick man nöjet återhöra hr Olanders symfoni, för några år sedan med bifall härstädes otfentligen spelad. Denna komposition utmärker sig väl ej för någon mera nämnvärd originalitet, men är, såsom ett verk af en dilettant, ett synnerligen aktningsvärdt arbete. Finalen torde vara bäst lyckad. Egendomligt är, att kompositören förefaller alldeles oberörd af allt hvad i musik frambragts efter Ilaydn (scherzot måhända undantaget, deri intryck af yvgre datum spåras); symfonien förefaller sålunda i sin helhet såsom en gengångare från denna mästares tidehvarf.