Göteborgsposten – 5 november 1872, sida 2

— Det är det odrägligasto jag vet att gästa längre tid i landthus, hvarje morgon frukostera med en hop främligar, höra biljardbollirne slamra från morgon till qväll, ej finna en vrå der man kan skrifva ett bref, jägtas från den ena förströelsen till den andra, ut på promenader, lustturer, ridter — ej få ett ögonblicks ro. Allt det der kan väl gå an för ungt folk, men det är en verklig pina för personer som öfvorskridit femtiotalet. Du kan resa till IIaley, om du vill, Augusta; för min del reser jag mycket hellre till Hastbourne. — I sådant fall vill äfven jag resa dit, pappa, svarade miss Vallory. Det är synd att du lånade ut villan till Filmers; det skulle varit roligt att ha Arion. : — Du kan få Arion till Eastbourne, sade mr Vallory. Jag lånade ej ut yachten till Filmes. — Nåväl, pappa, låtom oss då resa till Eastbourne. Och Hubert kan komma ner till oss — kan du ej det, Hubert? — Jag skall naturligtvis anse det som ott stort nöje att få komma dit ner på en dag eller två. — En dag eller två! upprepade miss Vallory. Ilvarföre skulle du ej tillbringa hela September hos oss? Du kan ej ha någonting att göra i London. — Min bästa Augusta, jag kom tillbaka till hufvudstaden i akt och mening att arbeta. Jag kan aldrig göra mycken nytta om jag ej får vara på mina egna rum med mina lagböcker till hands. Han ryste nästan tillbaka för blotta tanken på Eastbourno och enformigheten af lifvet på en badort. Ryde