Göteborgsposten – 5 november 1872, sida 1

man som var föremål för mycken uppmärksamhet af hvar och en familj som hade döttrar att gifta bort eller söner som behöfde hjelpas fram i verlden. Mr Walgrave tillät denne gentleman visa sig uppmärsam mot miss Vallory huru länge han ville. Han kände fullkomligt väl styrkan af det band vid hvilket han höll Augusta Vallory och att han ej hade någonting att befara af Weston. — Jag tror att den stackars Weston blifvit uppfostad i den tron att han skulle komma att gifta sig med mig, sade hon till sin trolofvade en dag med föraktligt medlidande. Hans mor var en mycket dåraktig qvinna, som tyckte sina barn vara de fullkomligaste varelser i verlden. Men Weston är verkligen mycket god och har alltid hyst uppriktig tillgifvenhet för pappa och mig. Han har naturligtvis pappa att tacka för allt. Hans far kom i oenighet med min farfar och bles utesluten ur firman. Jag har aldrig hört detaljerna af denna historia, men jag tror att han uppförde sig mycket illa, och om pappa ej tagit Weston om händer skulle hans utsigter till framgång i verlden ha varit ytferst små. Han är dock, enligt hvad pappa säger, en förträfflig affärsman, och jag tror att han är tacksam. — Gör du det? Tror du verkligen att någon menniska är tacksam? frågade mr Walgrave i sin cyniska ton. Jag har ännu aldrig träffat på en tacksam man och knappt nog hört talas om någon. Men din kusin är utan tvitvel ett undantag från regeln — ban ser så ut. Blef hans far deporterad?