Göteborgsposten – 31 oktober 1872, sida 1

sösnummer: 10 Ore exemplaret. Från Norge: (Bref till Göteborgs-Posten.) Kristiania d. 10 Oktober 1872. Innehåll: Politiskt möte i Lillehammer. — Några notiser om folkpartiets ledare Johan Sverdrup. — Statsrådssaken. — Björnstjerne Björnsson som politiker. — Ninnesfest för Grundtvig. — Trämassefabriker. — Skörden. — Kungens hitkomst. Det i mitt förra bref omnämnda stora politiska diskussionsmötet i Lillehammer öppnades i Tiadags, alla våra förnämsta tidningar hade ditskickat referenter och referater at förhandlingarne äro nu påbörjade i alla tidningar. Mötets hufvudperson var det högre folkpartiets banörförare, hypoteksbankdirektören Sverdrup, för närvarande Norges inflytelserikaste man, som genom majoriteten i storthinget kan dominera snart sagdt i alla möjliga saker och som redan flera gånger har åstadkommit misstroendevota, hvilka störtat ett och annat af statsråden från taburetten. Hans försök att genom ett sådant misstroendevotum vid slutet af sista storthinget störta hela den nuvarande ministeren har visserligen hittills misslyckats, men följderna deraf skola måhända först bli synliga efter nästa års val, då man spår, att bondemajoriteten skall ha uppnått sitt mål: storthingets eröfring genom, sävidt möjligt, totalt uteslutande af embetsmän och intelligenspartiet, något hvarpå det lägre folkpartiet under Jaabscks anförande med framgång arbetat under de sista tio åren. Johan Sverdrup, Norges Thiers, ifråga om storartad parlamentarisk begåfning, är nu 55 år gammal, en mycket liten, mager och gråskäggig man med lifliga rörelser och uppeldande talareförmåga, har nu i 20 år varit storthingets mest framstående personlighet, en tid bortåt dock vid sidan af prof. Schweigaard, representanten af det liberala framstegspartiet. Såsom en högst begåfvad, oupphörligt verksam och skoningslös oppositionsman, är han naturligtvis förkättrad af sina motståndare och har i många år varit föremål för en systematisk förföljelse af de regeringsvänliga tidningarne. I stortbinget är han det oroliga elementet, som med fanatisk ifver deltager i alla debatter; men, dessvärre för honom sjelt, befinner han sig under hela storthingstiden i en så exalterad stämning, att alla hans kroppskrafter tyckas vara uttömda vid sessionernas slut, så att hans vänner ofta med bedröfvelse ha förutsagt, att han en gång skall sjunka död ned på stället midtunder en af sina ifrigaste debatter. Det arbete han nedlägger i komitåerna, den rikedom af ider, hvarmed han slösar under diskussionerna, gränsa till det otroliga och man vet att han använder alla sina lediga stunder och till och med tar nätterna till hjelp för att studera, isynnerhet arbeten af politiskt och statsekonomiskt iunehåll. Sverdrup synes ha tagit de amerikanska fristaterna till sitt mönster och ett genomförande at hans politik skulle helt säkert och snart föra oss in på republikens stråt. Märkvärdigt nog har Sverdrup dels röstat emot, dels gjort alla möjliga svårigheter vid beviljande af anslag till jernbanorna, hvilka dock äro framstegspartiets Alpha och Omega här i landet. Han har i många år med stor familj lefvat i knappa förmögenhetsomständigheter, hvilket ofta har tvingat honom till att vara alltför eftergifvande i förhållande till sitt parti för att ej förlora populariteten derinom, och detta har förskaffat honom Morgenbladets föraktliga benämning: Levebrödspolitiker; men Sverdrup har aldrig sökt att hos regeringen utverka någonting åt sig liksom många af de andra medlemmarne af oppositionen, hvilka oupphörligt anhålla om embeten hos samma regering, hvilken de uppvakta med misstroendevota. Det är utan tviivel ett missgrepp att Sverdrup väljes tlll president för storthinget, hvartill han i sin egenskap af ensidig partiman, liflig deltagare i debatterna och en parlamentarisk storhet af första rangen ingalunda är lämplig. I Frankrike och England sätter man som bekant på presidentstolen en törsigtig och lugn man af second rate, hvilken utan att vara en stor politiker på ett värdigt sätt kan representera församlingen och närmast vara en försoningslänk mellan alla partier. Många af 088 ha sett mönsterbilden för en skicklig president, gamle Dupin, fungera som sådan i Parig än under suveräniteten än under folkherradömet. På de senare åren har Storshinget uppmärksammat Sverdrups outtröttiga verksamhet i folkmaktens tjenst och nar åt honom anförtrott flera af de poster, som Storthinget sjelf besätter. Så har han