Göteborgsposten – 31 oktober 1872, sida 1

Vedergällningen). Roman af mrs M. E. Braddon. . (Ötvers. zfrån Engelskan). — Andra menniskor kunna taga lifvet lätt, sade han för sig sjelf, till och med ruinera sig på ett mer eller mindre fashionabelt sätt. De börja från en stor höjd att skrida neråt, och det fordras alltid en lång tid innan de nått foten af kullen. Jag börjar från kullens fot och måste klättra upp till dess spets. En dörr öppnades och frasandet af siden tillkännagaf att miss Vallory närmade sig. Augusta Vallory, enda dottern till mr William Vallory, var ej en qvinna som kunde bedömas vid första ögonkastet. Hon var vacker — stor, öfver qvinnans medellängd, med sluttande skuldror, lång smål hals på hvilken satt ett hufvud som var nästan klassiskt till sin form, ett ansigte om hvilket det knappt kunde finnas två meningar. Hon var brunett; hennes ögon voro mörkbruna, kalla och klara; hennes hår ver nästan alldeles svart, hennes hy oklanderlig; hon hade en fin örnnäsa, tunna läppar — ) Forts; fr. N:o 253