Göteborgsposten – 29 oktober 1872, sida 2

De franska tidningarne meddela den sorgliga nyheten, att en af Frankrikes främste skriftställare Thåophile Gautier, aflidit i töljd af en sjukdom, mot hvilken han länge kämpat. Han föddes i Tarbes år 1808 och började der sina skolstudier, hvilka han fullbordade i Paris 1822. Öfvertygad om att han var ämnad till målare, blef han elev hos Rioult, men då hans första försök misslyckades, vände han sig ifrån den banan och till poesien. Itrig anhängare at Victor Hugo och den nyromantiska skolan, offentliggjorde han år 1830 ett första band dikter, som följdes af en versilierad legend om Albertus. IIärpå skref han i -France littöraive artiklar ang. de franska skalderna i 17:de århundradet, hvilka sedan samlats under den gemensamma titeln Les Grotesques (1844). Åren 1832-34 var Gautier medarbetare i Figaro, Revue de Paris, i VArtiste, slutligen sedan 1836 i la Presse, till hvilken tidning han i 20 år lemnat konetoch teaterkritiker. 1838 utgaf han en ny dikt, La comdio de la mort, ett at hans originelaste alster. lan skref äfven noveller och romaner, såsom ÅLa Jeune France (1833) och Mademoiselle Maupin, en vällustig bok hvilken skulle bilda mönstret för en Feydeaue slippriga teckningar, ehuru den dock är i litterärt hänseende ett af den aflidnes förnämsta verk; vidare Fortuno (1838), Le Capitaine Fracasse (1864) o. 8. v. Ilan utarbetade i fheuing med andra några dramer och vådeviller, men de gjorde rioga lycka; deremot skret han texten till berömda baletter: Gisella (1841), La låri! (1843), Sacountala (1848). lans samtliga dikter, med undantag af de år 1852 utkomna Emaux et camces, offentliggjordes: samlade i ett band 1845. Gautier reste mycket och såg sig vida omkring i verlden. Resultaten af sina utflykter i Spanien, Orienten och Italien har han underhällande och lärorikt skildrat i Tra los montes (1843), ÅZigrags (1845), Ialia (1852), Constanunople (1854), hvartlll senare kommo Tresors dart de Russie (1860). År 1856 lemnade Gautier la Presse och ingick i NMoniteur, der ban sedan dess redigerat den litterära följetongen samt regelbundet skrifvit konstoch teaterkritiker, jemte resebilder, noveller 0. 8. v. Hans kritiker utmärkte sig under de si sta decennierna för en prisvärd måtta och to lerans i tonen. Hans stil bibehöll-städse der pikanta egendomligheten från hans yngr. dagar. Gautier var en utmärkt romansörfattar I och novellist, lyrisk skald af första ordninge: soch en at de mest framstående och dugligast , I konstkritici i Europa, en beundrad och om I tyckt mästare för en egen skola, hvilken Charles Baudelaire, Thåöodore de Bonville oc Paul Saint-Victor har sina förnämsta repre sentanter.