Göteborgsposten – 29 oktober 1872, sida 2

Man synes nu ändtligen ha kommit under fund med hvad som framkallat den plötsliga förändring af storvezirer i YTurkiet. Orsaken till Midhat Paschas fall skall neml. ha varit den ställning, som han intog till den rumeniska regeringen. I anledning af en konflikt mellan den grekiska konsuln i Braila och den rumeniskairegeringen hade det helleniska kabinettet anfört besvär hos Porten, och Midhat Pascha hade nu ställt en skrifvelse till furst Carl som hospodar i Moldau och Wallachiet, hvari han, paschan, ogillade, att den rumeniska regeringen fråntagit den grekiska konsuln hans exequatur, en rätt som endast tillkom länsherren. Denna skrifvelse ifrån storveziren och isynnerhet den ton, hvari den var hållen, framkallade mycken harm i Bukarest, och icke furst Carl, utan ministern Costafuru besvarade den, i det han bestred den turkiska premierministerns rätt att skrifva direkte till furst Carl, hvarigenom han sades hafva kränkt Rumeniens författnirg. Men Midhat Pascha brydde sig icke om dylika invänningar, hvilka ej hade stöd i statsrättsliga skäl, utan fortfor att betrakta furst Carl eom sultanens ståthållare, och hela saken skulle säkerligen gifvit anledning till många och obehagliga förklaringar, om den icke afbrutits genom Midhat Paschas fall. Man kan häri finna äfven en anledning till v. Keudells utnämning som Tysklands sändebud i Konstantinopel. Rumenien är en tysk utpost i Orienten, riktad emot såväl Österrike som Ryssland, genom hvilken Tysklaud vill ha sina fingrar med i hvad som kommer att förr eller senare ske dernere vid Bosforen, hvarest förhållandena synas antyda stundande vigtiga tilldragelser.