Göteborgsposten – 29 oktober 1872, sida 1

— ————————————————————— flera år bjudit oss till Abblecopp Abbes, ett vackert gammalt ställe djupt inne i Wales. Men jag tror att frågan blir löst derigenom att vi resa till Eastbourne eller Bognor. Jag hoppas att du blifvit fullkomligt frisk och stark. Om det vore någon utsigt till att du vistades i staden för ett par timmar — jag förmodar att du kommer in emellanåt i affärer — mellan denoa dag och nästa Thorsdag, skulle vi vara mycket glada att få råka dig; men jag vill visst icke söka öfvertala dig till något som kan strida mot din läkares föreskrifter om lugn och hvila. Ems var förskräckligt tråkigt. Ett halft dussin exentriska toiletter, lika många damer som läto tala om sig, en rysk furste och alla de öfriga tillhörande det tråkigaste slaget af sjuklingar — hvadan till och med Kensingtonsträdgården i Augusti är behaglig för omvexliogs skull. — Din alltid tillgifna Augusta IHarcross Vallory. Mr Walgrave vek tankfullt brefvet omkring sina fingrar med ett bittert småleende på läpparne. . — Så kallt, men väl afpassadt! sade han för sig sjelf. Jag undrar hurudant bref Grace Gedmayne skulle skrifva till mig ifall vi vore förlofvade och ej sett hvarandra på sju eller åtta veckor. Hvilken ström af ömhet skulle ej flöda från detta unga älskande hjerta! Augusta Harcross Vallory, fortfor han i det han med en halft föraktfull beundran såg på den prydliga namnteckningen. Hvilken vacker stil hon skrifver. Den är så fast att man just kunde tro henne om att underteckna en dödsdom,