Göteborgsposten – 29 oktober 1872, sida 1

Göteborg d. 29 Oktober 1872. Väderlekstelegrammet af gårdagen från pariserobservatoriet till härv. nandelsförening angifver måttlig eller frisk vind mellan 80. och V. I norra delen at Europa hade barometerfall egt rum. Politiskt möte. Det sammanträde till hvilket en af Göteborgs nyvalde representanter i Andra kammaren, hr d:r Dickson, inbjudit sina valmän, hölls i går å tid och rum som förut bestämts och hade lockat en talrik samling deltagare. Utan att kunna göra anspråk på att nedanstående referat skall vara ett ordagrannt återgifvande af det intressanta töredrag, hvari d:r Dickson lade sina åsigter rörande åtskilliga af dagens mera brännande politiska frågor i dagen, hoppas vi åtminstone i det hufvudsakliga kunna återgifva hvad tal. anförde. Kanhända — yttrade d:r Dickson — borde jag börja mitt anförande med en anhållan om ursäkt tör det ovanliga och i mångas ögon säkert opåkallade sammanträdet. Jag hade sannolikt ej tagit detta steg om ej mitt uppträdande vid valmötet d.2 September gifvit anledning till en skef uppfattning och klandrande anmärkningar i Göteborgs Handelsoch Sjöfartstidning. Jag vill derföre närmare redogöra för mina åsigter rörande grundskattefrågan, men dock dervid blott och bart hålla mig till frågans praktiska del. Hvilka skäl kunna ur statsekonomisk synpunkt anföras för grundskatternas upphäfvande eller bibehållande? Innan jag närmare inlåter mig på den frågan, vill jag yttra några ord rörande Handelstidningens anmärkningar. Tidningen anmärkte att jag ej hade något annat än ett bleklagdt non possumus till svar å landtmännens begäran om skattelindring. Jag är ej motståndare till billiga fordringar, utan vill gerna medverka till skattelindring, då statens tillgångar det medgifva. Men ena vilkoret härför är att fordringarne i detta afseende skola vara billiga, det andra att skattelindringen skall komma det största antalet skattdragande till godo. Hvad landtmannapartiets program i frågan beträffar, så har det blifvit fullständigast uttryckt på de hållna folkmötena, vid hvilka uttalats en Önskan om grundskatternas successiva afskrifvande på 20 år. Å ett folkmöte ville man tillochmed ha dem afskaffade på tio år. Andra kammarens beslut i frågan var ej detsamma som folkmötenas. Handelstidningens anmärkning att jag orätt citerat baron De Geers anförande rörande grundskatterna var visserligen riktig, men torde det oriktiga i citatet mera haft afseende på sjelfva ordalagen än på andemeningen af hvad baron De Geer yttrade. Jag vill nu ur riksdagens justerade protokoll anföra hans yttrande: n afskrifning af grundskatterna bör således icke ske annat än i den mån statsverket utan skatteförhöjningar eger säkra och ständiga tillgångar för sina bhof. Slutligen anmärktes mitt yttrande innebära ett slags utmaning. Jag är ledsen öfver att mitt uppträdande så uppfattades, ty det har aldrig varit min mening att intaga någon utmanande ställning. Det är min rättighet