Göteborgsposten – 29 oktober 1872, sida 1

inkom till K. M:t med ett förslag till dissenterlag, men detta lagförslag vann icke K. M:ts sanktion, bland annat af det motiv som anfördes i K. M:ts skrifvelse till 1870 års riksdag, att deri berördes ämnen, som borde hänföras till kyrkolag, samt att det således: icke kunde utan kyrkomötes samtycke oförändradt antagas, men K. M:t, då kyrkomöte nyss varit samladt, icke funnit skäl att sädant före riksdagens sammanträde ånyo inkalla. För att nu få klart hvad som vid en dissenterlag borde anses falla inom kyrkolagens område eller icke, då i allt hvad som ej berörde kyrkolagen naturligtvis regering och riksdag kunde utan kyrkomötes hörande besluta, lärer regeringen hafva, på framställning af justitiestatsministern, infordrat ett yttrande härom från den samlade kyrkolagskomitän. Alldenstund ett sådant utlåtande begärts — om det ej redan inkommit till departementet, torde det oförtöfvadt vara att vänta — är det fullt skäl att förmoda det regeringen ämnar förelägga den i Januari sammanträdande riksdagen förslag till en ny lag för främmande trosbekännare och då det likaledes kan presumeras att regeringen och riksdagen lifvas af samma önskan om en förnuftig trosfrihet, bör man äfven hafva giltig grund fär den förhoppningen att frågan 2— får en tillfredsställande lösning. Bland andra ärenden, som omtalas nu vara föremål för öfverläggningar inom regeringen, är ett som nära rör isynnerbet hrr handlande. Uti en till K. M:t år 1870 inlemnad skrift anmälde nemligen Stockholms Handelsoch Sjöfartsnämnd, det densamma trott sig finna att nu gällande mäklareförordning af den 31 Mars 1853 i åtskilliga delar ej längre motsvarade nutidens fordringar och att nämnden derföre, efter det Stockholms samtlige stadsmäklare blifvit hörde, utarbetat förslag till ny mäklareordning, hvilket förslag nämnden till K. M:t öfverlemnade för den åtgärd som, med afseende å sakens vigt, kunde finnas böra vidtagas. Regeringen anbefallde ock samma år kommerskollegium att, efter vederbörandes hörande, afgifva utlåtande i den vigtiga frågan. Ett sådant utlåtande inkom under loppet af sommaren i år till vederbörande departement; och man har anledning tro att, sedan ärendet under hösten blifvit förberedt inom departementet, regeringen snart företager detsamma till slutlig pröfning och att det således icke torde dröja länge innan man har att emotse utfärdandet af en mera efter tidens fordringar lämpad mäklareordning än den nuvarande. Angående det i förra korrespondensen lemnade korta referat af statsrevisorernas anmärkning om en fordran, som staten skulle ega hos bolaget för Höganäs stenkolsverk, har man fäst vår uppmärksamhet på att bolaget tillförbands att först när en utdelning å aktierna kunde göras af 8 4 skulle staten erhålla en procent, när utdelningen växte till 10 två procent och när den uppnådde 12 tre procent; vidare att vid 1828 års riksdag formulerades den förbindelse bolaget skulle afgifva, men denna skriftliga förbindelse lemnades först 1830.