Göteborgsposten – 26 oktober 1872, sida 1

mänheten häromdagen fick veta hvem det är, som för framtiden skall vårda Bältespännarne, ännu bättre vore det dock om den af oss redan ett par gånger påpekade, iögonenfallande och högst vanprydande bristfälligheten ändtligen blefve afhjelpt. Man har anonymt tillsändt oss följande kostliga pekorale: war god ok läs män rif dok ikke sönder Gamla wärfvets Timmermän om man så får kalla det namn har i nu haft för män är det nat siåre dät är En skam att höra uslare att Se när wi ha warit hemma så hafver ni roppat hi hai mån lätt så warra män latt ok vekke pänningen warra Iran markatta har varit här ok vellat att samma lag skall fortgå som hos Eder män där till hatwa wi swarrat Et frekt näi utaf Två Ilundrade fämton Tim mermän utaf allt låt dag lön stå twå siugofäm dät wi hafwer dät hafwer ok i Kustten Dokumentet, hvilket bär alla spår af att verkligen vara äkta, förskrifvor sig förmodligen från strikernas oroliga tider. Dialog utanför en viss bazarbutik i en viss stad: A. (en herre, som önskar få eld på sin cigarr): Ursäkta, var god och låna mig en tändsticka. — B. (butikens egare, buttert): Nej, jag tackar! — 4. (förvånad): Nej? Hvad beha ... — B. (afbryter tvärt): Låna! Nej, tack, herre, herrin ska få en... här har nu folk gått och lånat tändstickor i så många år och ännu har ingen betalt igen en enda!