Göteborgsposten – 26 oktober 1872, sida 1

ramen, men hvad som är omöjligt att med penna ooh bläck skildra är det skälmskt spelande, belåtna uttrycket i gossens anlete, den moderliga beskäftighet som ligger uttryckt i den förtjusande lilla flickans uppsyn och hela gestalt... Och bredvid taflan står den som målat henne, artisten med: de bleka, milda, själfulla dragen — Amalia Lindegren. Sedan några månader har denna utmärkta konstnärinna vistats här på besök hos den väninna, hvars atelier nu prydes af detta hennes senaste arbeto, som målats på anmodan af en konstvän i Edinburgh. En reproduktion deraf kommer dock att bamna här i Göteborg, bestäld af sroseb. hr Pontus Fårstenber9. om. M:ll Lindegren har, som sagdt, uppehållit sig här i ett par månader och detta, snart sagdt, inkognito, eljest äro vi öfvertygade om att flera af våra miecenater skulle skyndat att genom beställningar försäkra sig om arbeten irån en mästarehand, alster af en pensel, som skaffat konstnärinnan europeisk ryktbarhet. IIvad som hittills ej skett, torde dock kunna sko, enär mill Lindegren kommer att ännu omkring en vecka gästa vår stad. Den unge skulptören, hr Alfred Nyström, har under veckan passerat Göteborg på resa till utlandet och alla de personer, som här kommit i beröring med denne lofvande unge konstnär ha kännt sig på det angenämaste tilltalade af hans enkla, okonstlade och blygsamma väsen. Ett vackert prof på hans redan ansenligt utvecklade talang erbjuder den byst i parian (naturlig storlek efter Bellmans-statyen på Hasselbacken), som finnes utställd i hr Kinbergs konsthandel vid Södra Hamngatan. Bland alla konstverk är och förblir dock Skaparens mästerverk : menniskan, det förnämsta. Och dock huru märkvärdigt! Under det att konstälskaren med ängslig försigtighet söker skydda sina målningar, sina bildstoder, för dam, för fukt och all yttre åverkan, se vi dagligen och stundligen huru litet menniskan aktar detta det yppersta af alla konstverk — sig sjelf. Do gamle, hes hvilka skönhetssinnet i rikaste mått fick tförädlande inverka äfven på lifvets alldagligheter, sökte att genom stärkande kroppsöfningar, genom bad o. dyl. utveckla kroppens spänstighet och ända in i sena ålderdomen bibehålla dess yttre fägriog. I nutidens uppfostran ingår äfven, som man vet, gymnastik som en väsentlig beståndsdel, men när skoltiden är slut, är det, i de allraflesta fall, också slut med kroppsöfningarne; förtidig och oskön korpulens, hjertfel och andra småtrefligheter är den vedergällning naturen utkräfver för deras försummande. Inom de flesta af Europas länder ha dock kroppsöfningarne fortfarande hållits i heder och i detta afseende lemna namneligen England och Tysklavd lysande och esterföljansvärda föredömen. Men äfven bär i Sverige, Pehr Lings sädernesland, har man på senare tider börjat fundera på saken och så stiftades för några år sedan här i Göteborg den första och som vi tro tills dato den enda gymnastikförening i Sverige för vuxna ynglingar och män. Göteborgs Gymnastikeällskap har vid sina årliga uppvisningar lagt i dagen, att det med nit och allvar söker uppfylla det program, det för sig uppställt; men — ty det finnes, tyvärr, ett men! — det är dock endast ett fåtal som för närvarande deltager i öfpingarne och detta oaktadt sällskapets inskrifna ledamöter lärer öfverskrida hundradetalet. Under sådana förhållanden torde det lätt kunna hända, att detta likasom så många andra samhällsgagneliga företag tynar bort i brist af intresse, en förlust, hvilken torde bli större än mången nu anar. Må derföre alla de unga män, som en gång inskrifvit sina nawn i sällskapets rulla visa, att det verkligen stod en man bakom ordet, att det icke lott var en nyck, en modesak för dagen, som kom dem att gå in i sällskapet och må de cj försumma de tillfällen, som nu erbjudas dem att under en beprölvad och skicklig ledare efter dagens arbeten någon stund under veckan genom lämpliga gymnastiska öfningar stärka och härda kroppen. Vinsten är oväderlig: det är helsan, som sannerligen icke har sin nåringskälla hvarken på rökiga schweizerier, vid priffepartierna eller bacchanalierna i ungkarlshemmet. Och det är och förblir en evig sanning att en sund själ bor i en sund kropp! Den af oss en gång påpekade, här utbrutna luftballongsepidemien har en tid bortåt äfven väldeliga grasserat i Köpenhamn, hvarest dock polisen blandat sig i leken och förbjudit all qvasi-ballongsuppsläppning, enär flera fall inträffat då ballongerna skrämt hästar att skena. Utan att just precis vilja yrka på stränga åtgärder mot våra ungdomliga aöronauter, skulle vi deremot anse det högst lämpligt om vederbörande vände lagens starka arm mot ett annat skolpojksofog : ett slags kulbågar, hvarmed ganska lätt allvarsammare ledsamheter kunna åstadkommas. Till en början torde resp. hrr skolföreståndare ofördröjligen böra draga i härnad mot denna till utseendet oskyldiga, men, som sagdt, till sina verkningar oberäkneliga leksaksarsenal. Nya Teaterns båda nyheter i Tisdags slogo an, som det heter på konstspråket, detta dock förnämligast genom utförandet, hvilket i Fromma önskningar erbjöd ett så utmärkt samspel, att man kunde tro sig förflyttad från konsttemplet i Kungsparken i Göteborg till det som ligger invid Kungsträdgården i hufvudsstaden. I efterpjesen, Öfverstens måg, hade hufoudrollen icke råkat i tillräckligt skickliga händer, hvaremot de öfriga karaktererna.